Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje och fjerde häftena - Den högre lärarinnebildningen i Sverige. Af Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HÖGRE LÄRARINNEBILDNINGEN I SVERIGE. 211
öfrigt lemnade normalskolan under 1872 och 1873 vida större öfverskott, än
som torde hafva behöfts för framtida behof.
Vi hafva sett huru det stod till och hvad man tänkte inom läroverket:
direktionen tvangs ungefär samtidigt att framkomma med sin mening, och vi
torde böra redogöra äfven för den. Som bekant förklarade 1873 års riksdag,
att elementarlärarnes anspråk på förbättrade lönevilkor, såsom grundade på
billighet, enligt riksdagens mening icke kunde förbises, och anhöll, att K.
Maj:t behagade taga under öfvervägande behofvet af lönetillökning för dessa
lärare. Då seminariets direktion med anledning deraf på K. Maj:ts befallning
inkom med förslag till förbättring af lönerna vid det under hennes ledning
stälda läroverket, befans att hon begärt en lönetillökning af 300 rdr åt före-
ståndarinnorna och 200 åt de öfriga ordinarie lärarinnorna. K. Maj:t fann
sig dock föranlåten att göra proposition om 500 riksdalers törhöjning åt hvar-
dera, hvilka belopp af riksdagen anslogos utan att en enda röst höjde sig der-
emot. Huru det under de närmast följande åren gick med de extra ordinarie
lärarinnornas löner, derom kunna vi ej meddela någon upplysning: men i för-
slaget till nya stadgar äro lärarinnornas anspråk på ett, som oss synes. något så
när tillfredsställande sätt tillgodosedda.
Efter denna lilla episod, hvilken är upplysande i många hänseenden och
särskildt utgör ett intressant bidrag till rektoratets historia, vilja vi återgå till
våra betraktelser om detta embete.
Den nämda anordningen blef snart föremål för ogillande både inom och utom
läroverket. Man kunde ej annat än finna det besynnerligt, att seminariet och
normalskolan, — hvilkas elevantal tillsamman ej på långt när uppgå till så hög
siffra som de större läroverkens och i hvilka särskildt disciplinens upprätthål-
lande, som eljest utgör en af rektorernas svåraste uppgifter, borde vara ojem-
förligt mycket lättare än i gosskolor — skulle behöfva ett så dyrt föreståndare-
skap: tre personer, af hvilka den ena icke hade någon undervisning alls och
de två andra endast ett mindre timantal. Hvar och en visste dessutom, att
ledningen (inclusive kamrerare och sekreterare-göromål), och det utan stöd af en
särskild direktion, i en stor mängd af de bästa qvinliga läroverken i vårt land
handhafves af en enda eller ett par qvinnor, som dessutom ofta taga betydlig del
i undervisningen. Också yttrar hr Linder i sin ofvan nimda promemoria,
att det »torde kunna ifrågasättas, huruvida icke rektorsbefattningen samt Ick-
toratet i pedagogik och metodik borde indragas», och han tillägger: »Enligt
en, såsom jag tror, inom läroverket ganska allmän åsigt blefve den förra
alldeles obchöflig, om i stället erhölles ett studiiinspektorat, till hvars inne-
hafvare kunde väljas direktionsledamot, lärare vid seminariet (ordinarie eller
extra-ordinarie) eller ock annan lämplig person. Kamrerarecgöromålen kunna
naturligtvis utan ringaste olägenhet öfverlemnas i andra händer än föreståndarens.p
Hr Humble har i detta fall en något olika mening. Äfven han anser,
ett studii-rektorat — »en det forna studiedirektoratet liknande syssla», helt
visst i sak det samma som hr Linder kallar studiiinspektorat — »principielt
riktigare och för läroverket nyttigare samt andrager en, enligt vår tanke, full-
komligt bindande bevisning för denna åsigt. BSärskildt påpekar han förestånda-
rinneplatsernas tillvaro och de med dem förenade åliggandena, förklarar vidare,
att föreståndaren vid normalskolan har mera biträde af lärarinnorna för läro-
verkets öfvervakande än en rektor i elementarläroverken kan hafva af sina der-
varande föreståndare och anser otvifvelaktigt, »att de disciplinarfall, som be-
höfva påkalla uppmärksamhet, äro i en högre flickskola, der en god anda råder
och der en god lärarepersonal är anstäld, ojemförligt färre än i ett elementar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
