Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i Danmarks nyaste vitterhet. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FEMTE HÄFTET.
icke för att skildra dem, men det sker med en viss godmodig skälmaktighet,
som förrader humoristen. Schandorphs humor är emellertid af mycket burlesk
art — någon gång t. o. m. grof, då är det, som hörde man en gammal aka-
demisk »vöfverliggare» tala. Dock har han äfven förmåga att gifva uttryck åt
ömmare stämnivgar, och särskildt förstår han att låta kärlekskänslanv springa
fram med fin poesi genom en till det yttre högst prosaisk yta. Hans sätt att
framställa sina karakterer och situationer är för öfrigt i hög grad kraftigt och
påtagligt. Han är »realist», äfven han, icke minst i språkuttrycket — och
det har också med rätta framhållits, att han med sin komiska replikskärpa,
sin anekdotrikedom och sina roliga typer borde ega en framtid såsom lustspe-
Isförfattare.
Af bokens fem berättelser äro tvenne (DEt Oprör» och »To Matadorer»)
endast roliga skizzer, de tre andra äro mera utförda. »Mit sidste Skoleaary
är en liflig skildring från »abiturientåret» på ett gymnasium med dess bland-
ning af »ppojke» och »herre», som tillka gifver en karakteristisk kärlekshisto-
ria mellan rektorns dotter och en bortskämd och förderfvad gymnasist-Don
Juan af sydländsk börd, hvilken historia hvarken saknar bjerta färger eller
milda toner. — »En exileret Students Hzeendelser» utgöres af några bref,
skrifna af en vildbjerna till juris studiosus med ett gladt, kanske något
för gladt lynne och ett modigt hjerta, hvilken genom sin kärlek till och sin
förening med ett ungt naturbarn blifver en mar och — en landtbrukande
mjölnare. Dessa berättelser förete dock just icke egentligen något ovanligt,
desto märkligare är »En Enkestand», som till idé är ursprunglig, och som
förråder ett i noveller ovanligt djup i uppfattningen, som man knappast skulle
väntat hos en man med ett eljest så burleskt skaplynne som Schandorph. Det
är intet mindre än motsatsen mellan »trosreligion utan moral» och pPnatur-
religion med moral», som här novellistiskt behandlas och behandlas på ett yp-
perligt sätt. Förf. har säkerligen i denna berättelse nedlagt många tankekorn,
samlade under de teologiska studierna. Hans sympatier ligga otvetydigt åt
naturreligionens förkämpe, den redbare, själssunde förpaktaren, som yrkar på,
att religionen skall visa sig i gerningarna, icke i ett slött svärmeri, men mot-
ståndaren, den estetiserande tjusande presten, som hemtar styrka till sina sköna
predikningar från sköna dikter, sköna taflor (Correggios retande helgonbilder)
och sköna qvinnor, som utgör en halft sinlig, halft eterisk uppenbarelse, är
visserligen framstäld med en kraftig komisk pensel, men å andra sidan utan bit-
terhet eller elakhet. Han skildras icke såsom hycklare, men såsom en man, den
der bedrager sig sjelf, i det han dväljes berusad uti en erotisk-romantisk-religiös
atmosfer. Dessa båda riktningars representanter sättas i rörelse mot hvarann
genom en gemensam kärlek till en ung enka, hvilkens öfvergång från religiös lik-
giltighet till ett sysslolöst exstatiskt »troende» och till en blind beundran för det
sköna, icke i bibeln utan i pastorns utläggningar af densamma, följes af hennes
ombildande till en enligt förf:s äsigt sundt naturreligiös och arbetsam husmor.
Det är ett synnerligen lyckadt drag af förf., att han för att åstadkomma denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
