Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nytt uppslag rörande förhållandet mellan stats- och frikyrka, religion och vetenskap. Af Emund Gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FEMTE HÄFTET.
man bilda en enda organism, hvilken vi tänka oss under begreppet mensklighet
eller idealmenniska. Delarnas mångfald sätter oss i stånd att i tankarna för-
binda dem till en lefvande varelse, liksom blott en mångfald af toner bildar
symfoniens harmoniska enhet.» .
»Endast på detta sätt kunna vi tänka oss menskligheten såsom ett, såsom
menniskan i sin fullkomlighet, hos hvilken hvarje lem är länkad till och nöd-
vändig för alla de öfriga, i hvilken alla lemmarna än bistå hvarandra, än bi-
stås, än gifva, än taga, än utveckla hvarandra, än utvecklas, och detta vare
sig genom motsats, motstånd eller samverkan. Sålunda bilda alla lemmarna
tillsamman menskligheten eller idealmenniskan, sådan hon uppenbarat sig antin-
gen i forntids- eller nutidsform.»
vUnder skilda tider och i olika länder hafva olika sidor af mennisko-
naturen blifvit utvecklade; olika idéer, hvilka dock alla varit nödvändiga för
att fullända begreppet mensklighet. Hinduer, egyptier, judar utarbetade hvar-
dera sin sida af menskligheten och lemnade åt efterkommande en eller två
grundbegrepp. Grekerne utvecklade begreppet harmoni och nyskapade derige-
nom konst, dikt och tänkande. Romarne utarbetade begreppet lag och dess
motsvarighet pligt; de gamle germanerna utvecklade frihetsbegreppet och dess
motsvarighet personlighetsbegreppet. Vi skulle icke kunna undvara något af
dessa grundbegrepp. Det finnes intet enda blaud dem, som ej haft sin del
med vid bildandet af hufvudbegreppet: mensklighet. Det är nödvändigt, att
hvarje skiftning af menniskonaturen ikläder sig kött och blod och framstår i
historien. Ju talrikare och mer utvecklade dessa ideernas förkroppsligade ställ-
företrädare äro, desto mer hafva vi lyckats förverkliga det helas begrepp:
menskligheten i sin fullmogna ålders mätt.» i
»Europas folk stå närmare detta ideal än forntidens. Samhällsförfattnin-
gar af nästan alla möjliga former, politiska system af alla tänkbara skiftningar,
trosbekännelser af de mest olika slag, alla möjliga typer af menskligt tanke-
och känslolifj uppenbarande sig i en verksamhet af oändligt vexlande former,
allt detta framträder samtidigt i Europa. Under ständiga öfverläggningar,
jemkningar, jemförelser och strider bringas det goda inom hvarje parti allt
mer i dagen, medan det låga och falska allt mer undantränges och förkastas.
Menskligheten i sin helhet blir allt rikare och mer utvecklad, i samma mån
som dess delar blifva mer skiftande och sammansatta. I stället för att sörja
öfver hvad som ofta synes oss såsom en villervalla; i stället för att sakna
enkelheten af de gamla asiatiska samhällena borde vi med rätta glädja oss ät
nutidens mångfald, besinnande, att ju mer alla möjliga former af menskligt
tanke- och känslolif äro representerade, desto högre är Kuropas inre enhet, och
desto mindre behöfva vi frukta det förfall, som följer, så snart en enda sty-
relsereform eller en enda tankeriktning blifver allrädande. Om Europas alla
länder styrdes som England, skulle följden blifva stillastaende, och Kuropa
komma att likna Kina. Om den franska eller tyska eller italienska fölkkarak-
teren försvunne, vore förlusten oberäknelig. Vi behöfva dem alla och än flere
för att bringa idealmenniskan till fulländning.»
»Måhända skulle någon vilja invända, att vissa framstående folktyper, t. ex.
den romerska, att vissa stora ideer; t. ex. feodal-systemets, hafva helt och häl-
let försvunnit. Sant! men icke förr än de efterlemnat det bästa i typen och
ideen så djupt inprägladt i menskligheten, att det ingätt som beståndsdel i
hvarje följande typ och under olika former fortlefver i slägtet. Den form,
under hvilken dessa begrepp växt upp, förgicks, ty dess verk var fullbordadt;
men den oförgängliga ideen sjelf lefde qvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
