Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Nytt uppslag rörande förhållandet mellan stats- och frikyrka, religion och vetenskap. Af Emund Gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRGÅNGEN. FEMTE HÄFTET.
märken, så vidtomfattande, som är förenligt med statens välfärd, så äfven pre-
sterskapet med hänsyn till kyrkan och hennes behof.v
»De andliga och de verldsliga ombudens ställning motsvara hvarandra i
många hänseenden. Bland de andliga folkombuden böra finnas målsmän för
alla inom nationen befintliga religiösa riktningar, som icke strida emot eller
kränka kyrkans bekännelse, och denna bör bibehållas så vid och elastisk som
möjligt. Kyrkan. måste fordra öfverensstimmelse i vissa hufvudläror, men ej
definiera det sätt, på hvilket dessa läror uppfattas; hon bör fördraga alla olika
meningar rörande dessa läror, så framt de icke stå i strid med bekännelsen;
ja! hvad mer är, hon bör ej allenast tåla utan önska, att alla skiftningar af
religiösa meningar måtte blifva representerade; hon bör lyssna till dem, äfven
om de skulle synas kätterska och dåraktiga för nio tiondedelar af nationen. Om
landets presterskap icke representerade alla de religiösa åsigter hos landets
barn, som äro med kyrkans bestånd och fasthet förenliga, så vore det ej mer
en religiös nationalrepresentation, utan behöfde ombildas för att bättre motsvara
sitt ändamål.»
»Denna den enda riktiga uppfattningen af statskyrkans idé och uppgift
tyckes dock erkännas af ganska få. Tvärtom göras på många håll försök att
inskränka kyrkans gränser eller alldeles afskaffa henne. Än vill man förkättra
och från henne utesluta den ena meningsfraktionen, än den andra; än vill man,
i öfverensstämmelse med ropet: pen fri kyrka i en fri stat», alldeles upplösa
föreningsbandet och af kyrkans enhet bilda en mängd olika sekter. Till dessa
ensidiga och förblindade partier kan staten lugnt säga: jag vill ej tillåta, att
man gör min kyrka till en sekt eller helt och hållet upplöser henne; jag vill,
att hon skall, så vidt möjligt, representera nationens alla religiösa meningar,
som äro med hennes läror förenliga. Jag vill hafva mångfald, ej enformighet.
Söken att lefva tillsamman utan söndring; söken gemensamt stöd i gemensamma
grundsatser! Hysen gerna olika meningar om ceremonier och uppfattningssätt;
men varen ett i andan och i arbetet för det gemensamma målet att göra mitt
folk till sanna kristna.»
Så långt Stopford Brooke. BSnarlika uppfattningar af statskyrkans begrepp,
ställning och uppgift som hans hysas af många bland Englands mest framstä-
ende klerikala män t. ex. af d:r Tait, erkebiskop af Canterbury, af bisko-
parne af Exeter och Manchester samt af den nyligen bortgångne biskop Thirl-
wall. Det påstås, att de hyllas också på högsta ort, hvilket bekräftas af
Brookes utnämning till hofpredikant och af den nåd, som visas d:r Stanley,
Dean af Westminster, denne man, som genom sitt stora anseende och sina
många skrifter utöfvar ett mäktigt inflytande till förmån för en frisinnad kyrklig-
het. I en artikel med titeln: »Är Englands kyrka värd att upprätthållas?»
uppmanar Mr Gladstone sina landsmän att visa sig lika storsinnade som deras
fäder och ej med nya småaktiga och trånga definitioner närmare bestämma de
gamla bekännelseskrifterna, allraminst under nuvarande spänning, som hotar
med statskyrkans upplösning. Desse män inse klart, hur nödvändigt det är
att protestantismen förnekar och afsvär alla anspråk på ofelbarhet och pä rät-
tighet att fördöma och förfölja, anspråk, som ädragit katolicismen alla sanna
och tänkande kristnas ogillande. Den fördömelse och förföljelselusta, som un-
der medeltiden ästadkommit så många fasaväckande uppträden, utgör det farliga-
ste vapnet i de kyrkofiendtliges hand, hvilka, hänvisande till de skräckbilder af
eld och blod, som senare forskare med värme och lif skildrat, framställa kyr-
kan som ett föremål, väl värdt alla rättsinnigas afsky och hat. Dylika fana-
tismens mörka skuggor fördunkla eller undanskymma glansen af deona kyrkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
