Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Källor till svenska teaterns historia. II. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. KÄLLOR TILL SVENSKA TEATERNS HISTORIA. 289
Efter dessa verser, hvilka påminna om Aurora Königsmarks bekanta poem Au
roi Charles XII de Sudde», afsjöngos åtskilliga dryckessånger och såsom van-
ligt slutades festen med allmän dans.
Sedan deh Rosidorska truppen spelat ut sin roll i den svenska teaterns
historia, dröjde det några år innan något nytt sällskap infann sig i Stockholm.
Hvarken den på krigsolyckor rika tiden eller minnet af den franska truppen
voro synnerligen egnade att bjuda några främmande skådespelare välkomna.
Berättelsen om det »Spiegelberg-Dennerskay sällskapets irrfärder på Östersjön
omkring år 1710’ torde i stället böra förläggas till Bälten, emedan detta säll-
skap vid denna tid begaf sig ifrån Kjöbenhavn till Fyen?. Den 5 Oktober
1720 tillkännagaf riksrådet grefve Claes Ekeblad i rådkammaren, att riksrådet
grefve von Liewen inberittat att »ett band komedianter vore öfverkommet till
Skåne, som satt sig före att resa omkring i landet och vänta ett annat band
efter sig ifrån Köpenhamn, hertställandes Hans Exc. till K. M:ts nådigaste
behag om de ej kunde blifva förbjudne att hitkomma och de andre strax för-
bjudas landet, emedan det kunde vara spioner derunder och desse spelare draga
en hop penningar utur landet på en tid då vi hafva så stor brist sjelfve på
penningar ”.» General Hård erhöll derpå befallning att drifva ur landet detta
sällskap, som stod under ledning af Samuel Paulsson von Qvoten". Bättre
lycka hade han rönt i Kjöbenhavn, kanske icke mindre såsom »okulist, tand-
brytare o. 8. Vv.» än som komediant. Det ovänliga mottagandet afskräckte dock
icke andra från att förnya dylika försök, ty 1721 anlände ifrån Kjöbenhavn
till Stockholm komedianterne Gabriel Möller och Heinrich Scheiber” samt Jo-
han Karl von Eckenberg med sällskap. Desse »principaler» voro beryktade
min. Möller hade 1710 blifvit tvungen att lemna Berlin, der han uppträdt,
emedan man i anledning af en härjande farsot icke vågat att tillåta honom fort-
sätta med sina föreställningar. Dessutom hade han erhållit en farlig medtäflare
i fransmannen Du Rocher, för hvars ståtliga prestationer han måste gifva
vika”. Det var väl sålunda ett sjunkande ryckte, som förmådde honom lik-
som så många andra hans likar att slutligen styra kosan till Norden. Ecken-
berg åter, kallad »den tyske Simson» för sin oerhörda styrka, hade i Berlin
såsom atlet vunnit den sportälskande Fredrik Wilhelm den förstes synnerliga
gunst och af honom erhållit privilegier samt till och med adelskap”. Ösfver-
allt mottogos han och hans hustru jemte sällskap med det största bifall under
sin konstresa genom Tyskland och Danmark, och då han derefter återkom till
Berlin blef denne, den tyska residensstadens siste akrobat, snart dess förste komedi-
direktör och utnämd till hof-komediant”. Endast i Sverige mötte honom ett
!’ Efter DEVRIENT anförd af DAHLGREN 1. c. sid. 21. — ? Se härom ErIK LUND, 1. c.
sid. 427. — ? Rådsprot. och Inr. civ.exp. revy. samma dag. — " Det är om honom som
HoLBErG skrifvit sin komedi: »Hexcerie eller blind Allarmo, — " DAHLGREN 1. ce. sid. 22.
f A. E. BrRACHVOGEL: Geschichte des Königl. Theaters zu Berlin. Erster band (Berlin 1877)
sid. 63. — ” Redan 1731 kallades han »von E.», hvarföre den uppgift, som stundom påträf-
fas, att han blifvit 1739 af konungen i Danmark adlad, icke förtjenar trovärdighet. Se vidare:
Allg. Deutsche Biographie, 5 Band. (Leipzig 1877). — ” BraAcHVOGEL, 1. c. sid. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
