Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Källor till svenska teaterns historia. II. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLLOR TILL SVENSKA TEATERNS HISTORIA. 293
förnämsta; man tyckte då redan att det var en inrättning, som icke kunde
förfalla. Plantan, som i vårt land endast gifver blad, torde dö ut, om hon
tvingas att blomstra och gifva frukt. En viss medelmåtta är somliga ting före-
lagd, öfver hvilken de hvarken komma eller kunna tvingas. Detta torde vara
svenska spektaklernas beständiga öde och som förfarenheten snarast intygar.
Smaken för skådespel var så allmän den tiden, att all ungdom af den förnäm-
sta adeln förenade sig att ömsom spela franska och svenska pjeser. De gåfvo
äfven spektakler för allmänheten, der både hofvet och hela staden voro när-
varande; flere af dem, som nu lefva och bekläda de yppersta embeten, voro
bland dessa och egde dessa nöjen.»
Man kan icke berömma konung Fredrik för någon synnerlig gunst mot
teatern, Hans smak var i afseende på nöjen en helt annan, och den ton som
ifrån hans krets spred sig till andra, var en för konst och vitterhet menlig
böjelse för vällustiga samqväm. »Castenhof var en akademi, och gästabudens hög-
tidligheter räknades efter antalet af de gäster, som legat qvar eller blifvit bort-
burne.» Genom A. J. von Höpkens ädlare håg för en nationel skådebana bil-
dades likväl en trupp, som under kammarherren C. von Olthoffs ledning gaf
föreställningar i Lefebureska huset vid Stora Nygatan. Den förnäma verlden
i Stockholm, som förut önskat att åse endast franska dramer och icke försmått
stycken af knappt medelmåttig art, fick nu åter lust att se svenska stycken
uppföras och snart erhöllo de unge dilettanterne konungens tillåtelse att upp-
träda på Bollhuset. Under den 17 Juni 1737 utfärdade konungen en resolu-
tion, i hvilken det heter att, »som de härvarande svenske komedianter af ve-
derbörande redan erhållit tillstånd att få spela komedier, så vill K. Maj:t här
med i nåder hafva samtyckt att förbemälte Carl Langlois dervid må föra di-
rektionen’!.» Den 4 Okt. samma år öppnades »K. Svenska teatern i Stock-
holm», då »Plutus eller Mammon, Comedia i Tre Öpningar», uppfördes. Den
var öfversatt af Olthoff, och spelades af 8 herrar och 4 fruntimmer. I den-
samma framhölls huruledes rikedomens gud förmår att styra menniskornas öden,
och då det bl. a. der heter till hans lof: »Dig ha vi att tacka för det vi nu
mera ej ledas i verlden och för det vi få roligheter och komedier hos 0ss”»,
ser det nästan ut som om öfversättaren valt denna pjes för att lätt kunna
tillämpa den på för handen varande svenska förhållanden. Ehrensvärd säger
om denna period i vår teaterhistoria: »den förenades med en gyllene tid för
svenska vetenskaperna; ett patriotiskt tänkesätt var allmänt rådande, förmögen-
heten tycktes utvidga och stadga sig, svenska handeln var i sitt flor, inrätt-
ningar till rikets försvar och uppkomst vidtogos på alla ställen, man behöfde
icke kitla sig för att skratta, man var nöjd med den allmänna ställningen,
hvilken så mycket verkar på den enskilda lefnaden».
Af störe betydelse var det då några dagar senare en svensk originalpje
! Afskrift i Riksark. — ? Första »öppningens» tredje »inträde».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
