Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Om menniskoslägtets synd och försoning. Religionsfilosofiska betraktelser med anledning af striden om försoningsläran. Af L. H. Åberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOSLÄGTETS SYND OCH FÖRSONING. 305
äfven att sättet för lösningen af vår samtids religiösa uppgift måste blifva ett
annat. Långt ifrån att med förf. hålla före, att kyrkan endast genom det
noggranna fasthållandet af antagna läronormer kan arbeta sig igenom de svå-
righeter, mot hvilka bon har att kämpa, tro vi fastmer, att ett synnerligen fri-
sinnadt bemötande af alla deremot stridande åsigter och sträfvanden är i hög grad
af behofvet påkalladt. I annat fall lär det väl hända, att kyrkan, hvars an-
seende hos den religiöst intresserade delen af vår allmänhet redan är betänk-
ligt undergräfdt, skulle kunna komma att gå sin väg, den religiösa utvecklin-
gen deremot sin, hvilket visserligen ej blefve till någonderas fromma. Ett
varnande exempel erbjuder den katolska kyrkans förfaringssätt före och under
reformationen. I tider af religiös oro är det af vigt, att man ej allt för strängt
håller på enheten i fråga om kyrkliga dogmer och författningsteorier och der-
igenom från sig aflägsnar de sträfvanden, hvilka visserligen i sitt första framträ-
dande närmast visa sig såsom upplösande och ödeläggande, men som måhända
skola i sin mån bidraga till det högre, renare och rikare lifvets uppspirande.
Man kan i alla händelser vara viss derom, att ett nytt skede i mensklighetens
religiösa lif skall väsentligen förändra de historiskt gifna läronormerna, åtmin-
stone hvad formen angår. De visserligen mer eller mindre ensidiga religiösa
riktningar, som i våra dagar framträda i strid emot den lutherska statskyrkan
— de må nu företrädesvis intressera sig för det religiösa innehållets renhet,
eller för dess subjektivt-innerliga karakter, de må ensidigt framhålla det sed-
liga eller det religiösa lifvets värde — lefva dock alla på någon sanning.
Denna sanning bör kyrkan tillgodogöra sig. Detta måste då äfven gälla den
meningsflock, i spetsen för hvilken står lektor Waldenström. Vi torde strax få
tillfälle att söka visa, att denna nya, riktnings angrepp emot kyrkoläran är i flera
hänseenden berättigadt, ehuru det nya den vill sätta stället för det, den ej hos
statskyrkan kan gilla, ej kommit till den klarhet och bestämdhet, att det kan
skydda för faran af ett återfall till en lägre ståndpunkt än statskyrkans.
Vi öfvergå nu till det andra häftet af hr Billings arbete. Detta häfte
innehåller redogörelsen för bekännelseskrifternas positiva innehåll, så vidt de angå
förutsättningarna för läran om rättfärdiggörelsen af tron allena.
Efter några, enligt vårt förmenande nog flyktiga anmärkningar om Guds
treenighet, för hvars betydelse för den lutherska dogmatiken i dess helhet förf.,
utan fara att förlora sig i allt för stor vidlyftighet, väl gerna kunnat lemna
en något fullstäindigare redogörelse än den summariska försäkran, att Luther
på erfarenhetens väg tillegnat sig denna lära, och att ingen sedan Athanasii
dagar haft en så lefvande och djup erfarenhet af henne som han — öfver-
går förf. till en framställning af den lutherska kyrkan lära om synden, enkan-
nerligen arfsynden. En kort, men med stor klarhet affattad redogörelse för så-
väl den närmast före Luthers uppträdande gängse läran om i fråga varande
ämne som af Zwinglis ståndpunkt härutinnan, förutskickas framställningen af de
lutherska bekännelseskrifternas arfsyndslära. Af denna redogörelse framgår, att
man från båda dessa håll väl antog tillvaron af ett för hela menniskoslägtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
