Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Om menniskoslägtets synd och försoning. Religionsfilosofiska betraktelser med anledning af striden om försoningsläran. Af L. H. Åberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MENNISKOSLÄGTETS SYND OCH FÖRSONING. 311
artskilnad från det goda, dels att det, långt ifrån att vara den menskliga in-
dividens blotta ensak eller beroende på någon abstrakt föresats hos denne,
fastmer är en hela menskligheten genomgående organisk makt, som sträcker sig
äfven nedom den egentligen fria viljans sfer. Ännu en synpunkt finnes, ur
hvilken detta onda af Billing göres till föremål för betraktelse, nämligen såsom
skuld inför Gud. Detta sammanhänger på det närmaste med läran om förso-
ningen, hvilken af B. vidlyftigt behandlas icke blott i hans arbete »Lutherska
kyrkans bekännelse», utan jemväl i en, ursprungligen i Svensk tidskrift intagen,
sedermera särskildt utgifven uppsats, benämd »Waldenström contra svenska
kyrkan», i hvilken B. polemiskt riktar sig mot de från den lutherska läronor-
men afvikande meningar i ämnet, som i vårt land på den sista tiden fått en
nitisk och stridbar målsman i lektor Waldenström. Ämnets vigt förmår oss,
att dervid dröja några ögonblick.
Att »Gud var i Kristo och försonade verlden med sig sjelf kan anses
såsom den gemensamma utgångspunkten för alla inom kristenheten förekom-
mande läror om menniskoslägtets försoning. Men äro alla derom ense, så har
deremot en så mycket större meningsskiljaktighet försports, så snart fråga blif-
vit om en närmare utredning af betydelsen af denna sats, om hvari förso-
ningen bestod, och huru den tillgick. Huru skiftande än meningarna här-
om hafva varit, så torde de emellertid kunna grupperas i trenne hufvudsak-
liga arter: den etiska, den medicinska och den juridiska försoningsteorien. Till
sitt innehåll betingas dessa teorier af olika uppfattningar dels af synden, dels
af Gud och menniskan, företrädesvis i hennes ställning till menniskoslägtet i
dess helhet.
Enligt den etiska teorien är den enskilda menniskans öfvergång från osed-
ligt till sedligt lif den enda försoning, som kan tänkas. Skall man här tala
om någon försoning för hela slägtet, så måste denna bestå i summan af alla
de enskildes försoningar. I den mån man emellertid vaknat till ett djupare
medvetande om syuden och åtminstone funnit, att den hos individen gör sig
gällande såsom en ond vana eller sed och i så måtto utöfvar herravälde öfver
honom, gör sig behofvet gällande af en makt, som på ett eller annat sätt kan
motverka detta herravälde. Men denna finnes ej hos individen, måste alltså
sökas hos ’en annan individ, ty något annat än individer känna vi ej. Så har
man framstilt läran om Jesus Kristus såsom hela mensklighetens föredöme,
dervid förglömmande, att det kända behofvet aldrig kan tillfredsställas af ett
blott föredöme, ty detta är, så vidt det är något annat än den, för hvilken det
skall gälla, alltid något för denne yttre. Mer än en gång har en dylik åsigt
varit inom kristenheten ganska allmänt gängse. Vi finna henne under medel-
tiden hos Pelagius och i viss mån hos Abielard. Vi finna henne, om än be-
tydligt mildrad af en högre tankeriktning, i sin iädlaste form hos Kant, det
adertonde århundradets störste tänkare. Som man lätt finner, hvilar denna
teori mer celler mindre afzjordt på den förutsättningen, att synd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
