- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Ny följd. 1. årgången. 1877 /
315

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Om menniskoslägtets synd och försoning. Religionsfilosofiska betraktelser med anledning af striden om försoningsläran. Af L. H. Åberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM MENNISKOSLÄGTETS SYND OCH FÖRSONING. 315
ändamål är att menniskan »skall blifva Guds egen, blifva och lefva under ho-
nom i hans rike, och honom tjena i evig rättfärdighet, oskuld och saligheto.
Äfven den enskildes sedliga arbete finge då sin betydelse såsom det sätt, på
hvilket tron eller tillgodogörandet af försoningen hos honom bure frukt, ytt-
ringarna af hans lif i Gud. För vinnandet af detta resultat borde man utgå
från kristendomens lära, att Gud är den eviga, oföränderliga kärleken sjelf,
men på samma gång ihågkomma, att detta måste innebära och betyda att han,
den allsmäktige, ställer sig i afgjord och genomgående. strid mot allt som sön-
drar den älskade från honom, att han, menskligt att tala, bekrigar dessa mak-
ter ända till förintelse. Göra vi tillämpning af det anförda på den Billing-
Waldenströmska striden, så torde det för en hvar, som utan förutfattade me-
ningar går till en granskning af de å båda sidor utgifna skrifterna, vara klart,
att lektor Waldenström utan tvifvel haft rätten på sin sida, då han framhållit
det ofullkomliga, ja rent af hädiska, som ligger i den läran, att Gud hyser
vrede emot syndaren, och att denna vrede blifvit svalkad i Jesu blod, äfven-
som i hvarje betalningsteori öfver hufvud. Men har sålunda lektor W. obe-
stridligen öppen blick för den juridiska teoriens brister, så saknar han deremot
helt och hället förmågan, att skönja kärnan under skalet. Ehuru lektor W.
— något som hr Billing äfven anmärker — aldrig i positiv form utvecklat
sina åsigter om mensklighetens försoning med Gud’, finner man dock utan svå-
righet redan af hans kritik, att de intressen, som drifvit den juridiska teoriens
anhängare utöfver den medicinska ständpunkten, af honom ej ens upptagits och
fixerats, än mindre blifvit vederbörligen tillgodosedda. Om det sålunda än va-
rit lektor W:s afsigt att höja sig öfver den medicinska teoriens ståndpunkt, så
synes dock ett återfall till denna näppeligen kunna undvikas, så framt han
skulle, med fasthällande af sina inkast emot den juridiska teorien, i positiv
form framställa sina egna åeigter. På denna omständighet eller rättare derpå,
att den valdenströmska teorien råkar ut för åtskilliga af de svårigheter, hvilka
vi redan nämt måste vidlåda den medicinska teorien, har hr Billing fästat upp-
märksamheten. Särskildt har han framhållit Waldenströmianismens utprägladt
antinomistiska lynne, och sökt visa att, om man på sådant sätt som lektor W.
betonar, att Gud skulle »förlåta för intet», drifves man lätt derhän, att Gud
icke frågar efter synden eller ytterst, att synd icke är synd, med andra ord
till upphäfvandet af all verklig skilnad mellan rätt och orätt”.

1 Angående sin motståndares uteslutande negativa ståndpunkt yttrar hr Billing i sin
skrift P. Waldenström contra den svenska kyrkan: »Lika djerf W. är i att negera, lika rädd
är han för att ponera. Han har ingeu position i fråga om försoningsläran, ty att endast
säga: »nej, nej», är icke att intaga nägon viss position».

2 »Waldenström har nu tagit steget fullt ut», anmärker hr Billing (a. st.) »då han lär,
att Gud ej kräfde någon försoning, att Gud förlåter för intet, hvilket antingen ej är annat än
en fras eller måste betyda, att Gud ej är helig. Genom W. har alltså antinomismen blifvit
follgången, den har trängt in äfven på den första trosartikelns läroområde. Det enda som i
antinomistisk riktning återstår att ännu göra, är att äfven i uttryckssätten blifva fullt ärlig, att
bortlägga alla formler, som tyckas tillkännagifva, att man ännu tror, att Gud är helig, — — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 10 20:38:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/1877/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free