Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Muhammed och Islam enligt nyare forskningar. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUHAMMED OCH ISLAM ENLIGT NYARE FORSKNINGAR. 341
under det att judendomen icke är någon religion som söker att göra proselyter,
är deremot muhammedanismen i högsta grad detta. Araben var förpligtad att
utbreda sin religion. »Det gifves ingen Gud utom Gud», och menniskan måste
vara pundergifven hans vilja»; vill hon det icke, måste hon tvingas dertill:
detta är hvad som verkligen menas med »Islåm» eller »resignationv, undergif-
venhet. :
Muhammed ville visserligen, att hans religion skulle anses såsom en ut-
veckling af kristendomen, liksom kristendomen ville anses såsom en utveckling
af judendomen. Han betraktar Kristus med mycken vördnad, och går t. o. m.
så långt, att han kallar honom Guds »ande» och Guds »ord», dock betonar
han, att »Messias, Jesus, Marias son, är endast Guds apostelv. Reservationen
vär endast Guds apostel» är riktad emot den kyrkliga uppfattningen af kristen-
domen och särskildt mot den form, i hvilken den framträdde i Arabien. Hos
de arabiske kristne på Muhammeds tid var nämligen treenighetsläran en verklig
triteism, en dyrkan af tre gudar, och dessa tre voro Fadren, jungfrun-modren
och sonen.
Om Muhammed, med dessa åsigter för ögonen såsom de kristnes erkända
tro och med de barnsliga legenderna i evangeliet om Kristi barndom och i
Barnabas’ evangelium, hvilka voro allt hvad han tyckes ha känt af den evan-
geliska historien, ändock kunde visa så mycken beundran och vördnad för Kri-
stus och hans verk, som han otvifvelaktigt gjorde, har man intet skäl att be-
teckna hans lära såsom till dess innersta väsen kristendomsfiendtlig.
»Muhammed», anmärker Smith, »framstälde för araberna en lära om Gud,
visserligen mindre tilltalande och mindre älsklig men icke mindre hög än den
kristna och måhända ännu mera handgriplig, ett gudsbegrepp, som de voro i
stånd att fatta, såsom utgången visade. Kristendomen tvangs att lemna sin
födelseort — hvilkens invånare och följande historia knappast beröras af den-
samma, om icke medelbart — för att finna sitt egentliga hem i den vester-
ländska verlden bland Greklands och Roms invånare och af utveckling mäktiga
civilisatiop. Muhammedanismens lott har varit en annan; »den är herdens och
nomadens, den brännande öknens och den gränslösa steppens religion.» Så
underbart passade denna religion för den verldstrakt, i hvilken den föddes, att
den för sin utveckling icke behöfde någon främmande kraft eller några för-
ändrade yttre förhållanden.»
På grund af dess ursprungliga förhållande till kristendomen och dess tros-
läras beskaffenhet fordrar Smith ett rättvisare bedömande af denna religion &
de kristnes sida. Man borde åtminstone icke uppfatta henne på ett mera
trångsinnadt sätt än den äldre medeltidens författare, hvilka betraktade mu-
hammedanismen såsom ett kätteri inom kristendomen. Så t. ex. är det bekant,
att Johan Cantacuzenos, en af de grekiske kejsarne i Constantinopel, utgaf en
skrift emot »det sarasxenska kitterietv, samt att Dante anvisade Muhammed en
plats i sitt helvete icke i egenskap af hedning, men af kättare.
Islam kännetecknas förnämligast genom sitt starka hat till all afgudadyr-
kan, hvilket röjer sig i »afsky för alla yttre symboler, i enkelheten i dess
liturgiska former, i frånvaron af en prestkast och derför äfven frånvaron af
all tro på sådana läror som den om en »apostolisk succession», en inneboende
helighet, oupplösliga löften, af pligten att bikta sig och makten att gifva af-
lösning. I sitt bildstormande nit, sitt stränga iakttagande af religiösa pligter,
och äfven i åtskilliga yttre drag såsom t. ex. i bruket att gifva barnen namn
efter personer i den heliga historien eller som beteckna nit för Guds sak,
påminner den om den britiska puritanismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
