Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Framtidsmän i den nya verlden. I. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSMÄN I DEN NYA VERLDEN. 369
oomtvistliga rättighet och pligt att vid bibelns tolkning anlita en förnuftsenlig
gransknings hjelpmedel. Han betonar uttryckligen, att den afgörande domen i
fråga om hvad som är eller icke är sann kristlig lära, måste fällas af den he-
liga skrift. Hvad helst i densamma läres klart och otvetydigt — framför allt
i nya testamentet — det antages och bekännes utan tvekan af unitarierna.
Men bibeln är en bok skrifven af menniskor för menniskor, i ett af öster-
ländsk bildprakt glänsande språk, utan vetenskaplig skärpa i uttryckssätten,
utan försök till noggranna begreppsbestämningar. De tilldragelser som skildras,
de lärdomar som meddelas af gamla och nya testamentets skriftställare böra,
för att ej missförstås, uppfattas i samband med på deras tid rådande sambhiälls-
förhållanden, tänkesätt, seder och bruk. Detta innebär, att förnuftets vägledande
ljus är oumbärligt för utrönandet af i fråga varande författares verkliga mening
och syften. Alla känna vi, hurusom de tidt och ofta tala om Gud, liksom egde
han menskliga lidelser och kroppsliga lemmar. Erinrom oss äfven Kristi egna
yttranden, att så framt vi ej äta hans kött och dricka hans blod, hafva vi
ingen del uti honom; att vi för hans skull böra hata vår fader och moder,
utrifva vårt öga, afhugga hand och fot — jemte mångfaldiga andra dylika
utsagor. Likaså heter det om de troende, att all ting höra dem till, att
de veta allt och förmå allt. Näppeligen lärer någon vilja påstå, att dessa
talesätt äro att fatta bokstafligen efter deras ordalydelse. Huru böra de då
tydas? Oemotsägligen med bistånd af det varsamt undersökande, andemeningen
från bilden särskiljande förnuftet. Ingenting kan vara dåraktigare än de gängse
försöken att göra förnuftet misstänkt såsom varande »förmörkadt genom synda-
falletv. Man åberopar sig på stapplandet och felstegen vid tänkandets bemö-
danden att uppdaga det sanna, liksom om dermed ådagalades någonting annat,
än nödvändigheten att här gå till viga med den yttersta försigtighet och om-
sorg. De förderfligaste villfarelserna hafva dessutom alstrats just under de
tidehvarf, då kyrkan lyste forskningen i bann, lemnande åt menniskorna valet
mellan en blind tro eller en evig fördömelse. Säga hvad man vill: uppen-
barelsen vänder sig till oss såsom förnuftsbegåfvade varelser. Gud, som ut-
rostat oss med dessa högre förmögenheter, skall kräfva räkenskap af oss för
vårt sätt bruka dem. :
Alltså: kunskapskällan för vår kännedom om den äkta kristna tron är
bibeln, tolkad af förnuftet. Frågan blir då: hvad lärer oss bibeln om Gud?
Först och främst detta: Gud är en. Att det gifves blott ett enda väsen, en
ande, en person, som besitter oändlig och ursprunglig fullkomlighet, är hvad
som utsäges genom denna enkla men innehållsrika sats. Står den satsen fast
på sin bibliska grundval, då störtar treenighetsläran ohjelpligt tillsamman. Till
bevisen härför öfvergår Channing i föredragets andra afdelning.
Dogmen om treenigheten innebär, säger han, att det finnes tre hvarandra
jemlika gudomspersoner: fadern, sonen och den helige ande. Hvar och cen af
dessa beskrifves af teologerna såsom egande sitt eget sjelfstindiga medvetande
och sin egen vilja. De älska hvarandra, samtala med hvarandra, förnöjas af
Framtiden, 1877. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
