Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Framtidsmän i den nya verlden. I. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSMÄN I DEN NYA VERLDEN. 377
förhållande till bibeln äro bekännelseskrifterna, hvad nattlampan är i förhållande
till solen. Deras tillverkare affärda frågan om Jesu person på ett halft dussin
rader och vänta, att jag skall finna mig belåten med en dylik »definition» på
min frälsare. Men genom ett sådant förfarande får jag veta mindre om Jesus,
än jag skulle inhemta om solen, om någon sade mig, att denna himlakropp är
en cirkel med en diameter på omkring en fot. Kristendomen är friare, rör-
ligare än ljuset eller vinden; dess väsen tr oändlig kärlek. Det oändliga kan
hvarken styckas eller mätas eller inpassas i ett system; det kan snarare er-
faras än beskrifvas. Det finnes blott eff sätt att lära känna Jesus. Vi måste
närma oss honom, se och höra honom, följa honom från hans kors till himme-
len, hängifva oss åt honom och lyda honom, sålunda uppfångande glimtar af
hans gudomliga härlighet ’.»
I egenskap af religiös reformator bekämpar Channing först och sist orto-
dozxiens grundfalska uppfattning af den sanna trons väsen. Ordet »trop beteck-
nar, enligt nytestamentligt språkbruk, ej en förståndsverksamhet, utan en vilje-
yttring. Icke antagandet att Kristus var Gud, men beslutet att Pvandra i hans
fotspår», vikläda sig den nya menniskan» är hvad som åsyftas i den apostoliska
uppmaningen: tro på Kristus! En troende kristen är hvar och en, som genom
sjelfviskhetens dödande och hela personlighetens pånyttfödelse blifvit i stånd
att med Paulus säga om sig: »jag lefver, dock icke nu jag, utan Kristus lefver
i mig.» Alla dessa Kristi efterföljare tro medlemmar af den allmänneliga kyr-
kan, utgöra ett »de heligas samfund», de må för öfrigt tillböra hvilka särskilda
kyrkosamfund som helst. För sitt åskådningssiätt härutinnan har Channing
redogjort i en af sina yppersta predikningar, hållen 1841, vid invigningen af
en unitarisk kyrka i Philadelphia. »Det finnes) — yttrar han — »en kyrka,
som är större än alla särskilda kyrkor, huru stor deras omfattning än må vara,
nämligen den katolska eller allmänneliga kyrka, som sträcker sig öfver hela
jorden och är ett med den himmelska kyrkan. I denna kyrka vinna alla in-
träde, hvilka äro delaktige af Kristi anda. Der äro de förenade, hvilka olika
namn käfta skilt eller ännu skilja. Der hör man icke talas om en grekisk,
romersk, engelsk kyrka, utan endast om Kristi kyrka. Mina vänner. det är
icke en förening i inbillningen. När den heliga skrift talar på detta sätt,
så är det icke ett tomt ordprål, utan rena sanningen. Alla som äro delaktige
af sant kristliga dygder, äro verkligt förenade. I den anda, som lifvar dem,
bor en förenande makt, som är starkare än alla verldens band. Om de ock
äro åtskilde af haf, finnes det mellan dem starka och outplånliga sympatier.
En inspirerad kristens klara, starka stämma höres öfver hela jorden och kom-
mer strängar att dallra i befryndade hjertan uti andra verldsdelar. En Féné-
lons ord, till exempel, röra millioner menniskor, spridda kring hela verlden;
tillhöra icke han och de en och samma kyrka? Jag spritter till af glädje, då
jag hör namnen på de helige, som lefvat för många århundraden tillbaka.
! Jfr afhandlingen Remarks on Creeds, Intolerance and Esclusion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
