Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Framtidsmän i den nya verlden. I. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMTIDSMÄN I DEN NYA VERLDEN. 381
fostran, som meddelas oss af andra, är, enligt Channing, den, som en hvar
kan och bör gifva åt sig sjelf. »Self-culture» benämner han detta slags upp-
fostran, som egentligen ej utgör något annat än en tillämpning i sann kristlig
anda af den antika lefnadsregeln: »Känn dig sjelf!» Oumbärlig för alla, är hon
lika enkel i fråga om medlen som välsignelserik med hänsyn till frukterna.
Hon kräfver föga tid, om man vet att väl begagna tiden, icke många böcker,
om man väljer dem med urskilning och använder dem med förstånd, ja, ej en
enda bok, om man med öppna ögon läser i de båda stora böcker, som Gud
håller uppslagna framför menniskoslägtet: naturen och själen.
Naturen och själen — de orden upprepades snart från annat håll, men
då af en ny, klangfull stämma. Redan hos Channing träffar man spridda
yttranden, som antyda hans redebogenhet att, om så fordrades, taga ett steg
framåt, ulöfver unitarismens ursprungliga ståndpunkt. Så t. ex. då han fri-
modigt förklarar: »det är en sanning, som ej bör förnekas, att vår yttersta
borgen är och måste vara vårt förnuft. Jag är vissare om att min egen för-
nuftiga natur härstammar från Gud, än att någon bok för mig uppenbarar hans
vilja.» Här .bekänner han sig alltså till tron på förnuftets oinskränkta doms-
rätt. Att han det oaktadt i religiösa tvistefrågor oftast vädjar till bibelns in-
tyg, beror på hans öfvertygelse om den fullständiga öfverensstämmelsen mellan
skriften och förnuftet i dessa tvenne punkter af den kristna läran: Gud är
icke treenig; Kristus var icke Gud. Det hörde till Channings kallelse, att i
striden emot ortodoxien framför allt förfäkta denna sanning, den nyare bibel-
forskningens omätligt vigtiga upptäckt. Men förhåller det sig så, att kristen-
domens värde ytterst grundar sig på dess frändskap med vår egen förnuftiga
natur, då blir det en uppgift för tänkaren att sprida ljus öfver detta samband
mellan de kristna idéerna och det allestädes i tillvaron verkande förnuftet, som
påtrycker naturen prägeln af ett ordnadt helt och hos menniskan arbetar sig
upp till klarhet och frihet. Det erfordras, m. a. o., att skåda naturen i det
religiösa tänkandets belysning, såvida man vill rätt förstå den »preparatio evan-
gelica», det hemlighetsfulla inflytande på själen, som utöfvas af himmel, jord
och haf, af tordönets dunder och skogens tysta majestät, af solljus, blomster-
doft och fogelsång. — Ur en sådan synpunkt uppfattades naturen i en liten
skrift, som utkom i Boston år 1836. På titelbladet lästes ordet Nature och
derunder det då föga kända, numera verldsberömda författarenamnet Ralph
Waldo Emerson.
Boken gjorde till en början intet uppseende; det behöfdes nära tolf år
för att slutsälja den första upplagan på femhundra exemplar. Men de som af
en eller annan orsak genombläddrade de fåtaliga sidorna, dröjde med beundran
vid siarens höga syner, lyssnade hänryckte till språkets musik, fröjdades åt
rikedomen på nya, stora tankar. Afhandlingen »om naturen är ett poem i
prosadrägt, en glödande skildring af naturens skönhet, ideela nytta och ända-
mål, af tingen såsom symboler för anden, af naturen såsom menniskans upp-
fostrariona och vägledare till en idealistisk verldsuppfattning. Grundtonen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
