Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Om utsigterna och hindren för en högre folkbildning. Af P. A. Siljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
Vi hafva sålunda emellertid angifvit två olika förklaringsgrunder till det
af mr Andrews anmärkta förhållandet, den ena glömskan af en lässkicklighet,
som möjligen funnits till vid utträdet ur skolan, den andra skolans oförmåga,
till följd af de ogynsamma förhållanden hvarunder hon arbetar, att åstadkomma
bättre resultat, än som vitsordats af läsprofven vid beväringsmönstringarna.
Båda förklaringsgrunderna hafva utan tvifvel skäl för sig och båda de angifna
omständigheterna hafva utan tvifvel i hög grad medverkat till det ogynsamma
slutresultatet; men ändock synas de oss ej säga allt.
Å ena sidan torde man kunna säga, att innanläsningskonsten är en af
dessa färdigheter, som, när de en gång ordentligt inhemtats, icke gerna glöm-
mas, bland annat derför, att den, som besitter en sådan färdighet, icke gerna
underlåter att deraf begagna sig och således att allt framgent öfva sig. Det
är föga troligt, att den, som i skolan lärt sig att väl läsa innantill, icke skall
— i allmänhet taget — hafva både håg och tillfälle att underhålla sin skick-
lighet derutinnan; och när det derföre befinnes, att några få år efter skolgångens
slut en så stor proportion af ungdomen saknar denna skicklighet, så nödgas man
helt visst antaga, att de, om hvilka detta gäller — låt vara, att äfven glömskan
gjort sitt till — icke i skolan hunnit förvärfva någon synnerlig förmåga i
innanläsningskonsten. Folkskoleinspektörernes berättelser innehålla mycket, som
gifva stöd åt ett sådant antagande; och om således folkskolan icke förmår att
i någon betydligare proportion, än som sker, bibringa folket ens denna första,
anspråkslösaste grad af bildning, nämligen den som kan ådagaläiggas genom fär-
dighet att läsa innantill, så finner man tydligt nog, huru långt ifrån det är
att folkskolan ännu i någon högre grad kunnat uppfylla sin bestämmelse, och
huru liten grund de, som tycka att man i folkskolan får lära »för mycket» —
sådana finnas, som bekant — i sjelfva verket hafva för sin mening.
Å andra sidan torde icke kunna bestridas, att, äfven om man gör tillbör-
ligt afseende på alla de försvårande omständigheter som nämts, och på sådan
grund gör tillbörligt afdrag från de fordringar, man gerna vill ställa på folk-
skolan, så borde det ändock ej vara omöjligt att, med en god undervisning och
en god undervisningsplan, kunna åstadkomma, i afseende på innanläsningen, om
ej mer, ett bättre resultat än det här omskrifna. Att således äfven uti
skolans inre förhållanden finnas brister, som behöfva afhjelpas, är ganska sä-
kert — och huru skulle det kunna vara annorlunda? Det är ock något,
hvarom äfvenväl inspektörsberättelserna, bland annat, lemna vitnesbörd.
Hvarhelst nu emellertid rätta förklaringsgrunden må sökas (och vi tro för
vår del, enligt hvad förut anmärkts, att den får sökas åt mer än ett håll), så
ligger det, vid första påseendet, onekligen något mycket nedslående uti det
folkundervisningsresultat, som framhållits i mr Andrews berättelse; men den,
som verkligen tänkt sig hela storheten af det problem, folkundervisningen har
sig förelagdt, skall näppeligen deruti finna någonting helt och hållet oväntadr,
ej heller deraf få någon anledning till misströstan om en bättre framtid. Re-
dan för åtskilliga år sedan tilläto vi oss att påpeka, huru arbetet på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
