Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde och åttonde häftet - Om utsigterna och hindren för en högre folkbildning. Af P. A. Siljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. SJUNDE OCH ÅTTONDE HÄFT.
derigenom kunna befordras. Det torde icke anses alltför förmätet, om vi i det
fallet tillåta oss några få antydningar.
Något, som i sjelfva verket — medvetet eller omedvetet — syftar att
nedtrycka folkundervisningen, är bestämmandet af ett kunskaps-ominimump? för
folkskolan. Detta minimum får alltför lätt i allmänna föreställningen karakteren
af ett »nog»; och denna föreställning åter kan alltför lätt leda alla veder-
börande att koncentrera alla krafter på åstadkommande af det eftersträfvade
minimiresultatet samt att från en sådan utgångspunkt låta förleda sig till
verkligen mindre ändamålsenliga anordningar i afseende på undervisningen. Är
fråga om seminarierna, så gäller det, från samma synpunkt sedt, endast att
bilda lärare, som hafva förmåga att nödtorfteligen bibringa D»minimumd, och
man har i det fallet äfvenväl alltför mycket nöjt sig, hvad kunskaper beträffar,
med ett »minimum», under det man trott sig med metodiska anvisningar kunna
ersätta hvad som brister i teoretisk insigt. Ett öfverdrifvet uppskattande af
metodikens betydelse i fråga om lärarebildningen är grundfelet i de flesta folk-
skolelärareseminarier, både här och annorstädes, och har fostrat denna semi-
nariiundervisningen vanligen alltför mycket karakteriserande formalism, hvilken,
huru vacker den än vid en examen eller proflektion möjligen må förefalla den
med undervisning mindre förtrogne, likväl så lätt leder till en dödande för:
stening i undervisningen; och det praktiska resultatet blir gerna, att, med den
antydda minimikunskapen hos lärarne, man i sjelfva verket misslyckas, trots
alla metodiska anvisningar, att åt lärjungarne i folkskolan bibringa det der-
städes åsyftade minimum. Vi frukta att de anförda läsprofven vid bevärings-
möstringarna äfven vitna om någonting sådant.
Det är just med afseende härpå som vi tro att seminariiundervisningen
måste undergå en väsentlig förändring, om man vill i någon väsentligare mån
höja folkundervisningén. Metodiken må hafva sitt stora värde — och detta
vilja vi ej underkänna — men skall nägotdera fattas, så må det hellre vara
metodik, än kunskaper. En lärare med kunskaper utan metodik är bättre än
en lärare med de motsatta egenskaperna. En persou med kunskaper skall lätt
nog genom auskultation i en god skola inhemta hvad han till ledning behöfver,
och om han än vid anträdet till lärarekallet icke besitter hela den metodiska
fulländning, man kanske skulle önska, skall han likväl ganska snart utbilda sig
i den egna erfarenhetens skola, under det att den naturliga friskhet och lif-
lighet i undervisningen, som under sådant förhållande med större sannolikhet
kan påräknas, är i sanning af vida större värde, än ofta äfven den bästa meto-
dik, den der, såsom ledning för en person utan synnerliga kunskaper, så lätt
blir förslafvande och dödande allt intresse och all utveckling. Må man fram-
för allt annat bemöda sig att öka seminariielevernas bildning, både hvad djup
och omfattning beträffar, så skall detta säkerligen med bästa framgång verka
att göra honom till en god lärare, der några lärareanlag finnas; och finnas åter
ej anlag, skola helt visst de metodiska anvisningarna, ej stödda af kunskaper,
mera gifva ett sken, än verklighet, i fråga om lärareskicklighet. En någor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
