Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - Om de klassiska studierna i Sverige under de tvenne senaste årtiondena. Af J. E. Centervall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DE ELASSISKA STUDIERNA I SVERIGE. 458
värdet? Hvem vet ej nu, att ett ensidigt fasthängande vid skönhetsidealet för
till undergång lika säkert som en ensidig yttre maktförstoring i ett rike, hvars
statsform ursprungligen endast varit beräknad för ett stadsområde?
Man skall nu kunna fråga, hvarföre vi svenskar ej lyckats drifva det, ens
liknelsevis, till den ståndpunkt inom de klassiska studierna, som våra stam-
fränder, tyskarne? Skulle då vi till våra anlag vara mindre mäktige af huma-
nistisk bildning? Långt derifrån, men de omständigheter, under hvilka dessa
anlag utbildats, hafva varit så fullkomligt olika. I Tyskland voro under en
stor del af medeltiden de högre klasserna, adel och kleresi, de som bestämde
hela folkets riktning. Dessa stånd skulle naturligtvis hafva mycket mera håg
och möjlighet att tillegna sig främmande bildning, än våra frie bönder. Ge-
nom den täta beröring, hvari Tyskland under de sachsiske kejsarne och under
Hohenstauferne kom med Italien, der den klassiska odlingen aldrig helt och
hållet utslocknat, allraminst i de grekiska landsdelarne, ditfördes mer än ett
frö, som skulle uppspira, när renässansens lifgifvande böljor började fram-
välla. Den romerska rättens upptagande i en stor del af landet måste
bibringa åtminstone någon kunskap om folket, som skapat denna rätt. Äf-
ven voro de många universiteten, ehuru de i början tycktes vilja blifva här-
dar för motståndet mot de återvaknade studierna, färdiga formar, i hvilka
den nya bildningen kunde och äfven en gång skulle ingjutas. Till och med i
skolrummen började den åter gryende dagens friska fläktar att spela in. Carl
den femtes verldsherradöme och den täta beröringen mellan påfvestolen och
Roma å ena sidan och den del af Tyskland, som äfven efter reformationen
förblifvit katolsk, å den andra, förmedlade en allt fullständigare öfverflyttning
af italiensk humanism, som genom de af Conrad Celtes stiftade lärda sällskapen
fick en ännvu vidare utbredning.
Helt olika ser den tafla ut, som upprullas för våra blickar i vårt eget
land. Hos oss var, i ännu högre grad än i senare tider, landtbefolkningen
öfvervägande. De oberoende bönder, hvaraf den bestod, hade sannerligen an-
nat att göra än att söka uppsvinga sig till högre bildning och vetande. Äfven
adel och prester hade under de hårda striderna mot konungamakten, och se-
dermera för eller emot unionen, ingen tid att egna åt studier, och det förvå-
nar knappt, att man ännu på Sten Stures tid kunde särskildt utmärka alle i
rikesens rådh, som läsa kunnap (Annerstedt: Ups. univ. hist. s. 50.) Dess
bättre hade vi vår cgen verldsliga rätt, och det enda försök att tillämpa ro-
mersk lag — lex Julia de majestate — som gjordes, manade just ej till efter-
följd. Sålunda kunde ej heller på den vägen något tycke för den klassiska
bildningen uppstå. Böcker, isynnerhet klassiska arbeten, voro sällsynta och de,
som funnos, »egde ett värde så högt, att endast de rikare kunnat köpa dem.»
Med undervisningen i kloster- och domkapitelskolorna var det klent bestäldt,
och den dunkelhet, som räder i afseende på det svenska undervisningsväsendet
i medeltiden, har väl mer än allt annat sin grund i dettas ringa utbildning och
betydelse. Ej heller synas svenskars besök vid de utländska universiteten, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
