Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - Teaterhistoriska anteckningar. I. Af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
delsen med »l’illustre théâtre». Vi kunna här icke framställa den Molièreska
truppens vandringar, men nämna blott att man lyckats följa dess spår så pass
noga, att man blifvit förvissad om att, ifall Molière ens nägonsin besökt Le
Maine, detta icke kunnat ske förr än efter de händelser Scarron skildradt i
sina burleska berättelser. Efter hvad man med visshet vet har 8. vid den tid
då han författade sitt här åsyftade arbete, icke vistats i Le Mans mera än nå-
gra månader i början af år 1646, och återvände derifrån redan i slutet af
Mars. Detta var hans sista besök derstädes. Den tid af Molières kringirrande
lif åter, som man ännu icke lyckats belysa, börjar icke förr än längre fram
på nämda år och räcker till April 1648.
Om man af dessa förhållanden sålunda måste förkasta åsigten om den
Molièreska truppens uppträdande i Scarrons arbete, återstår den svårare sidan
af frågan, nämligen att finna andra personer, på hvilka den »komiska romanen?
kän tillämpas. Molidres egna skrifter kunna förete talande bevis på huru svårt
det är att med visshet angifva de personer i verkligheten, som under denna
tid afbildades i skaldernas verk. Hans egna typer hafva ofta blifvit förvex-
lade och hvarje år kan sägas bringa nya upplysningar i detta afseende. 8å
hafva t. ex. om bans ryktbaraste typ, Tartuffe, olika åsigter varit gällande.
Man synes dock nu hafva vunnit klarhet i denna sak. Jansenisterna, som, ju
mora de kände sig understödde af mäktige personer, sökte att använda hela
sitt inflytande för att utbreda sina läror, hvilka ogillades af det presterskap,
som beherskade hofvet, ådrogo sig derigenom äfven konungens tydligt ådaga-
lagda ovilja, och på samma gång hade skaldegunstlingen Molière enskilda an-
ledningar till ovänskap mot dem. De hade nämligen beröfvat honom en bland
hans tidigaste och mäktigaste beskyddare, den store teatervännen, prinsen af
Conti, som genom att lyssna till deras tal hastigt upptändes af hat mot skåde-
spelarekonsten och skref (1658) en ljungande afhandling emot densamma".
Konungen och skalden stodo nu vid hvarandras sida, beslutne att hvar på sitt
sätt bekämpa den falska »devotionen». Tartuffe och Don Juan blefvo de gis-
sel skalden skulle använda. Till grund för Don Juan (Le Festin de Pierre)
ligger väl en gammal bekant saga, som redan före Molières tid införts på sce-
nen i Paris af en italiensk trupp och derefter spelats på »Théâtre de l’Hôtel
de Bourgogne», men i den omarbetning Molière skänkt oss, har hufvudfiguren
en omisskännelig likhet med prinsen af Conti, hvilkens tidigare lefnad var en
väfnad af afskyvärda uppträden. I rangens och rikedomens företräden stod
han lika litet efter Don Juan, som i cynism och ondska. Ateism och politi-
ska brott utmärkte likaledes hans karakter, och prinsens egen berättelse om
sin omvändelse, hans bikt, återfinnes i 1:a scenen af Don Juans 5 akt.
" Traité de la Comédie et des Spectacles selon les traditions de l’Église. Tr. i Paris
1671. Innan den trycktes, var den kringspridd i talrika afskrifter. Bland de många exem-
plen på hans förföljelselusta mot skådespelare, må nämnas att han i sitt hofreglemente förbjöd
sina tjenare vid straff att bortjagas, att besöka skådespel. Lacour l. c. sid. 63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
