Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - Smärre uppsatser - Hans Järta och »Markalls sömnlösa nätter». Af Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
Markalls sömnlösa nätter är således någonting vida mera än en smådedikt mot
Kgl. Bibliotekaren Wallmark.
»Det händer Leopold» — skrifver Järta till Wallmark den 22 Okt. 1820 — »som
det händer andra konungar och furstar, att icke känna hvad man säger utom hofvet.
De Markallska nätterna hafva gjort och bort göra vida mera effekt, än något annat
af allt hvad den nya skolan frambragt. Det är ett paskill, men hvad är det öfriga
om icke paskill mot förnuftet in abstracto eller in concreto. Detta har likväl den
förtjensten att vara skrifvet i ett begripligt språk och röja en sammanhängande in-
vention, att på några ställen (sanningen och moraliteten oberäknade) lyfta sig med
en äkta satirisk kraft och att, oaktadt sin lydnad under de antagna, efter min öfver-
tygelse alltför småaktiga metriska lagarna, framställa verser, icke stulna, af den skö-
naste klang. Hvarken Atterbom eller Hammarsköld har kunnat, om jag så får uttrycka
mig om ett poem, redigera detta. Dertill fordrades en ny, verklig talang, och det
förundrar mig icke att man tillegnar den ett förut i fosforismen okändt namn’. Men
nn, då de nya skolpojkarne, förledda af en vigare sälle, vågat sig utom sina forsk-
ningar, så borde man ej låta dem vinna någon terräng. Hammarskölds ovett betydde
intet, ty det var för ärligt, d. ä. dumt, oförskämdt. De Atterbomska skotten, riktade
upp i vädret, förvånade endast några studenter inom de metafysiska vallarna. Men
denne skjuter med salt oss i benen, och sådant fröjdar hela det respektiva svenska
publikum. Således tror jag, att vi nu böra försvara oss, icke direkt, utan genom en
mängd oroande ströfverier i fiendens rygg. Då de förut tråkiga djeflarne vilja göra
sig roliga, borde man på allvar roa sig med dem.»
Såsom en passande bilaga vid detta vitsord från Järta anföra vi några strofer
till prof ur hjeltedikten.
I första nattens sjette sång framsläpas de slagne och tillfångatagne Rimthus-
sarne (akademisterna) inför Apollo sjelf, hvarvid tillgår som följer:
Der den strålande guden som bäst nu skiftade domen;
Mellan beväpnade skalder i band Rimthussarne stodo,
Sågo mot jorden, med hängande läpp och slokiga öron.
Allt som han rörde med spirans udd en rimmares hjessa,
Näpst blef denne och släppt, men ej i menniskoskepnad.
Ned från de pindiska höjderna se’n, i förvånande antal,
Stormade skator och höns och hornade bockar,
Och oskadliga nu åt skilda håll sig förbredde.
Sist framförde man nu den hjerneberöfvade Markall,
Och till en ögonfåägnad han blef för muser och skalder.
Nu framvinkades du Esaias, ock kallad profeten;
Mer vältaligt än sant, emedan ditt mål du ej fattat.
Tungt du dig vältade fram, nyss ryckt ur ett frodande gästbud,
Fnyste och pyste, allt medan du gick, och plirade skämtsamt.
Käckt du förde din lang, den från Adam i Lejre du snattat
Och från din hjelms högt vajande kam ditt harnesk var skuggadt
Stätligt af busken, som bundits i hop af de skönaste fjädrar,
Plockade ut än här, än der, från främmande svanor.
! Troligen en anspelning på Dahlgren, som dock ej förr än i andra natten upptog
gieslet. De egentliga kommitterade eller arbetande ledamöterna för den första natten voro,
som numera kändt är, Hammarsköld, Sondén, Atterbom, Livijn och biblioteksamanuensen Öd-
mann, men äfven i andra natten medverkade de åtminstone som granskare. Detta för akade-
misterna vådliga samarbete egde rum på den ryktbara Stockholmskällaren »Hamburger Börs».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
