Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde och tionde häftet - Smärre uppsatser - Hans Järta och »Markalls sömnlösa nätter». Af Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. NIONDE OCH TIONDE HÄFT.
derför att de ådagalägga hvilken makt de mest upplysta samtida tillerkände nya
skolan.
Mer än en af våra literaturhistoriska författare, men i synnerhet B. E. Malm-
ström, har sökt göra troligt att Atterbom och de med honom liktänkande icke utöfvat
något egentligt inflytande på den svenska literaturutvecklingens gång. »Icke kan jag
med någon popularitetsbindel» — säger deremot Järta i bref af 1820 — »göras blind
för den skada som dessa kraftcharlataner stiftat. Den röjer sig också öfverflödigt
äfven i det allmänna lifvet.»
De sist anförda orden häntyda troligen derpå, att »barbarerna», såsom man ut-
tryckte sig, framträngde ända till tronen, i det Atterbom blef utsedd till kronprinsen
Oskars lärare i tyska språket.
Till fiendens bekämpande, med både råd och dåd, var Järta fortfarande verk-
sam. Om han icke haft, såsom han säger, »det förb. akademiska talet» att tänka på’,
skulle han till och med velat utgifva en särskild broschyr mot fribytarne och mot
deras uppfattning af Gustaf den tredje och hans tidehvarf. Nu nöjde han sig med
rimmade sarkasmer, mer och mindre grofva.
»Jag har» — skrifver han en gång — »hittills icke offentligen”gjort narrarna till
annat än oförskämda narrar, men i ett par fabler, hvaraf den ena legat ett par år i
min låda och den andra skrefs en eftermiddag vid första underrättelsen om Nattpa-
skillet, har jag gjort dem till fähundar och åsnor. Dessa tar jag mig friheten att
härjemte sända. Om de duga, hvilket jag sannerligen icke kan sjelf bedöma, må
de gerna visas för lustiga vänner, men, af den moraliska konsiderationen, åtminstone
icke ännu tryckas ’»
! Ett par veckor senare skrifver han ytterligare till Wallmark: »Stockholmsposten har,
som jag nu med förundran finner, upptagit och visat för det vördade publikum min Sömnlösa
hund. Det har skett mig alldeles ovetande, jag vet ej genom hvilkens bemedling.» Och ett
par dagar derefter heter det i ett nytt bref: »Det var mig icke behagligt, att Posten publi-
cerat äfven den andra fabeln.»
Det är alldeles obestridligt, att Järtas auktorliga egenkärlek, såsom han sjelf
säger, icke var större än hans talang, Han angrep fosforisterna emedan han ansåg
samhället vara i fara, och han eftersträfvade icke allmänhetens bifall för denna be-
drift. Utan att inlåta oss närmare på »Markalls sömnlösa nätter» och den tryckta
literatur som deraf framkallades, hvilket skulle kräfva en stor vidlyftighet och svår-
ligen kunna på ett tillfredsställande sätt behandlas inom ramen af en tidskriftsupp-
sats, ha vi dock trott att Järtas uppträdande i tidningarna och kanske ännu mera
hans uttalanden i den Wallmarkska brefvexlingen utgöra ett ej ovigtigt bidrag till
den nyromantiska skolans historia.
!’ 1819 kallades Järta att i Svenska Akademien. efterträda Gudmund Göran Adlerbeth,
men tog icke sitt inträde förr än 1826.
ARVID AHNFELT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
