Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Nykatalansk Vitterhet. Af V. E. Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dt FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
deras fosterlands gränser; af de öfriga äro de mest framstående AUBANEL,
CROUSILLAT, CANONGE, ROUMIEUX, fru ROSE ANAIS ROUMANILLE m. fl. Hela
denna rörelse har redan för några år sedan i TH. HAGBERGS arbete Den pro-
vencalska Vitterhetens Pånyttfödelse funnit en lika sakrik och tillförlitlig som
elegant framställning, till hvilken vi derföre kunna hänvisa sådane läsare, som
önska inhemta närmare underrättelser derom.
Vid samma tid som JASMINS rykte började spridas i vidare kretsar, dval-
des som fånge på en preussisk fästning en stackars mceklenburgsk student,
hvilken, som hvarje annan yngling med hjertat på rätta stället, svärmat för
det stora tyska fosterlandet och, likt mången annan, under sin vistelse i Bonn
varit nog oförsigtig att yttra sådana tänkesätt och derjemte bringa dem till
handling ända derhän, att han prydt sig med de tyska färgerna. Slikt var
riksförräderi på den tiden, och studenten dömdes ganska riktigt till döden,
ehuru af kunglig nåd dödsstraffet förvandlades till — trettio års fästning!
Han var visserligen meklenburgsk undersåte och sökte i sitt försvar. att göra
denna omständighet gällande, ja den meklenburgska regeringen sjelf reklame-
rade honom; men den preussiska örnen har aldrig varit van att släppa ett
byte, som han en gång fått i sina klor, och studenten blef derföre sittande,
visserligen icke hela den ådömda tiden, men likväl till 1840, då ändtligen
fängelsets portar öppnades för honom. Han var då 30 år. Hvad skulle han
taga sig till? Han försökte sig som landtbrukare, som privatlärare; ingenting
ville rätt lyckas. Men han hade fått humorns, den äkta humorns gudagåfva:
i början var han ej sjelf medveten deraf, men den bröt sig fram så smånin-
gom, växte till och vann kraft och slutade med att hänföra hela hans folk, så
att efter Schillers död knappt något vittert namn torde ha varit af det samma
så allmänt kändt och så allmänt hylladt som Fritz REUTERS. Och det med
rätta! Man kunde ju tro, att de sju åren af orättvis, hård och brutal fången-
skap skulle ha fyllt hans hjerta med outtömlig bitterhet; men långt derifrån!
Sjelfva denna pinohistoria, som han framlagt i boken Ut mine Festungstid, blir
under hans händer full af blidhet och försonlighet, ja till och med skalkaktig-
het, ehuru man deremellan kan röras till tårar. Och dessa figurer från hans
Stromtid (landtjunkarelif): Haverman, Jung-Jochen, prestfolket, Fritz Triddel-
fitz och först och sist Onkel Bräsig, hvem, som cen gång lärt känna dem, kan
väl någonsin glömma dem? Det samma giller om snart sagdt hvarenda af hans
öfriga skapelser, den täcka Hanne Näle, denna ocfterhärmliga Vagel- un Min-
schengeschicht, den gripande Kein Hiisung, Die Reis nah Belligen, och hvad de
allt heta alla hans arbeten, så olika hvarandra och dock så lika i den ädla
och sannt menskliga grundstämning, som genomgår dem alla. Nåväl! samtliga
dessa arbeten äro skrifna på plattyska, en dialekt som ända sedan medeltiden
knappt har ett enda namn af betydenhet att uppvisa före Klaus Grot, hvil-
ken visserligen uppträdde några år tidigare än REUTER, men aldrig blifvit syn-
nerligen bekant utom sin födelsebygd, ehuru några af hans arbeten öfversatts
till högtyska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
