Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Nykatalansk Vitterhet. Af V. E. Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d48 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
universitetet i Barcelona och fördelaktigt känd äfven genom en Satirens historia
(Barcelona 1868). En ny betydligt förökad upplaga af hans dikter utkom
1858, och då hade deras författare den glädjen att se, huru hans första ut-
side redan hunnit att bära rik frukt. Åt få har det förunnats att upplefva
nägot dylikt, men få hafva ock så som han förtjenat en sådan lön. RUBIO är
ingen af dessa stora skalder, med idéer så höga att läsaren nästan måste bryta
nacken af sig för att kunna få syn på dem, men han har i stället den för-
mågan att oemotståndligt taga läsaren med sig: antingen han besjunger naturen
och särskildt sin lilla täcka Llobregats stränder eller han behandlar historiska
ämnen, alltid är hans diktning i första rummet fosterländsk och så varm der-
jemte, att hon ovilkorligen meddelar sin egen stämning åt läsaren. Hans språk
är rikt, men enkelt, och der finnes ej ett ord om hvilket man skulle kunna
anmärka, att det icke står der för sin egen skuld. Kort sagdt, hans sång är
okonstlad och mera allvarligt än gladt stämd, men han är mycket sympatetisk,
och, på samma gång man finner det helt naturligt att han kom att gifva upp-
slaget till den katalanska vittra pånyttfödelsen, måste man anse som en stor lycka,
att det var en så ädel personlighet som gjorde det, ty deraf har hela denna
rörelses skaplynne sannolikt i ej ringa mon bestämts. I sjelfva verket har
man, icke utan skäl, beskylt den katalanska sångmön att under den närmast
föregående tiden hafva varit en »Musa callejerav (gatsångerska) och vid det
högtidliga tillfälle, då hon ånyo första gången samlade sina vänner till offentlig
täfling, anmärkte ordföranden med tillfredsställelse, att »man talat katalanska i
tre timmar, utan att någon skrattat.»
Två månader förr än första upplagan af RUBIos poemer utkom, hade LA
ACADEMIA DE BUENAS LETRAS (Vetenskaps- och Vitterhets-Akademien) i Bar-
celona öppnat en pristäflan för den bästa sång på spanska eller katalanska
öfver det här ofvan nämda ämnet: katalanernes och arragonesernes expedition
till Grekland. Priset bestod i en violblomma af guld på en svart sammets-
mössa, i enlighet med bruket hos de gamle trubadurerne; dess utdelande för-
dröjdes genom politiska förhållanden någon tid, men ändtligen häfdes dessa
hinder, och priset tillföll RuBio. Dock icke så som hade denne nu haft något
slags privilegium att ensam vinna utmärkelser som katalansk skald; en sjutton-
årig yngling, ANTONI CAMPS Y FABRÉS, gjorde honom priset stridigt, och sam-
ma är började redan andra stämmor att höja sin sång, ANTONI DE BOFARULL,
Tomas AGUILo, m. fl. Ännu andre, såsom MILA, PIFERRER och (något se-
nare) MARIANO AGUILO utbytte stundom lyran mot vandringsstafven och för-
djupade sig i berg och skog; hos den simple bonden, hvilkens hydda ofta
nästan alldeles döljes mellan yfvig murgrön och de remnade qvarlefvorna af nå-
gon gammal feodalborg, lyssnade man till de ännu behållna sägnerna om bor-
gen och dess forne invånare eller till någon gammal gummas sagor eller till
de ofta så till ord som melodi öfver all beskrifning rörande. folkvisor, med
hvilkas föredragande man ännu på gammalt vis förkortar tiden för de till lin-
spånad samlade grannqvinnorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
