Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Egyptologi. Af Karl Piehl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare illegitim; Lepsius åter hyser en diametralt motsatt mening. Särskildt
beträffande tidpuukten för utvandringen ur Egypten och betydelsen af de fakta,
som dermed sammanhänga, har Lieblein i det redan anförda arbetet gifvit en
glänsande kritik af Lepsii åsigt, på samma gång han stödt sin egen; och man
får väl tillstå, att en mer tillfredsställande granskning än den, som, såsom
denna gjort, undanrödjer till och med hvarje sken af sannolikhet för giltigheten
af den granskade ståndpunktens vetenskaplighet, näppeligen låter tänka sig. Vi
måste bekänna, att den del af Die ägyptische Chronologie, som behandlat denna
punkt, mer än någon annan intresserat oss såsom ett vitnesbörd tillika om, att den
moderna forskningens metod äfven på de mest hypotetiska områden ingalunda är
egyptologerna okänd. Sin åsigt att »Menofres era och hebreernas exodus inträffat
under Manebra-Amenhotep, Amenofis III:s (af 18:de dynastien) regering[1]» har
författaren intill detta ögonblick ej öfvergifvit, och den omständigheten, att
flertalet af hans kolleger vidhåller den gamla åsigten, att Meneptah (af 19:de
dynastien) är utvandringsberättelsens Farao, utgör intet bevis för, att hans egen
är oriktig, då vetenskapen ej kan tillerkänna consensus omnium någon vigt i
bevisningens vågskål, men endast som giltiga erkänner fakta, till hvilken rang
ingen forskares åsigter ännu nått. Vi kunna för öfrigt ej ingå på en
fullständig redogörelse för Liebleins kronologi, och hans allmänna ståndpunkt är
läsaren redan delgifven; dess program är kort och godt: Afrikanus i orubbadt
skick är den enda pålitliga utomegyptiska källan, med hvilken monumenten
böra bringas till samstämmighet. Om han lyckats lösa sin uppgift, blir
frågan. Då emellertid, såsom Lauth angifver, »flere af Afrikani uppgifter icke
stämma med monumenten» och »Manetho följaktligen redan gått genom många
händer och erfarit mången förändring», så är härmed, om vi fasthålla, att
Afrikani utdrag, enligt hvad den nyare kritiken uppvisat, äro de som mest
oförfalskadt återgifva Manethos tal, tillika klart, att hvarje möjlighet att med
grekiska källor till utgångspunkt söka lösa den kronologiska frågan är afskuren.
Medgifva vi vidare, hvilket vi måste göra, att de egyptiska monumenten för
närvarande ej på långt när lemna tillräckligt omfattande material att med
det som grundval uppbygga en kronologi — från flere dynastier hafva vi ej
ett enda monument, vi veta ej ens om vissa af dem verkligen funnits till —,
så återstår för möjligheten af en egyptisk tidräkning på vetenskaplig grundval
inga andra alternativ, än antingen att grannstaternas historia skall på ett
öfverväldigande sätt kunna sprida ljus öfver Egyptens, hvilket man ej synes
hafva anledning förmoda, då i dessa aflägsna tider de voro mottagande,
Egypten gifvande, eller ock att framtida fynd — detta vare tillika uttaladt som
ett önskningsmål — skola bringa i dagen minnesmärken, som i förening med
de redan funna — t. ex. de för tideräkningen vigtiga taflorna från Saqqarah
och Abydos, samt framför andra Turinkungapapyrusen — kunna i sin egenskap
af med händelserna samtidiga göra till verklighet, hvad vi nu knappast våga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
