Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Revolutionsliteraturen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig obetydligt från vanliga bedragare. Af en mindre hemlig karakter var det
tjufband, som vintern 1876 störde lugnet i den sydryska staden Maikof, ty
dess medlemmar höllo sina möten i en ölstuga, och deras verksamhet var
allmänt bekant. Slutligen förenade sig stadens hederliga borgare en dag i Mars
till ett aogrepp på bandets medlemmar och slogo ihjäl fjorton af dem. De
öfriga kommo undan till de kringliggande skogarne och framkastade under sin
flykt hotelser om att komma tillbaka och uppbränna hela staden. Det sällskap
deremot, som för icke länge sedan blifvit arresteradt och stäldt inför rätta i
S:t Petersburg, utgjorde en verkligt hemlig och politisk förening. De fleste
af dem tillhörde de revolutionäre svärmarnes alltid intressanta klass och ehuru
deras verksamhet nästan gränsade till vanvett, blef den dock till en viss grad
romantisk genom sin natur och väckte deltagande genom sin utgång. Deras
ledare voro alla mer eller mindre bildadt folk, i det de tillhörde den af oss
så kallade bättre klassen, men de hade gjort till sin uppgift att bilda en
revolutionär propaganda bland de lägre klasserna. För detta ändamål förklädde
de sig till bönder och handtverkare och skaffade sig på detta sätt tillträde till
fabrikerna och andra arbetets härdar. Efter att hafva stiftat personlig
bekantskap med smärre grupper af arbetare, började de bland dem utbreda sina läror,
som de på lämpliga tider samtalsvis sökte inskärpa, under det de ännu oftare
satte sin lit till verkan af i hemlighet tryckta böcker, som de syntes vilja
tillägga ett slags magiskt inflytande. Med en barnslig tro, som liknar många af
våra egna småskriftförfattares, trodde de sig göra en god gerning, så ofta som
de lemnade i händerna på en arbetare en af sina upprorsskrifter; och ehuru
de blott rönte ringa eller ingen uppmuntran, arbetade de alltjemt oförtrutet
och med en ihärdighet, som hade varit värd en bättre sak. Berättelsen om
deras upptäckande och fasttagande, sådan som den framstäldes af de
anklagande myndigheterna, är följande:
Den 28 Mars 1875 (g. st.) öfverlemnades till polismyndigheterna i Moskwa
af en handtverkare vid namn Yakovlef några upprorsskrifter, som han i ett
värdshus fått af två bönder. Nästa morgon blefvo desse arresterade. Fyra
dagar senare kom en qvinna, som sade, att då hennes älskare blifvit fängslad,
ville hon angifva de personer, som hade störtat honom i olycka. De voro
medlemmar af ett sällskap, som föraktade Gud, religionen och äktenskapet och
ville ställa de fattige lika med de rike, för hvilket ändamål de bland bönder
och handtverkare utdelade böcker, som upphetsade till uppror. Denna
underrättelse ledde till upptäckande af en hel samling revolutionärer, i hvilkas hus
man fann flera upprorsskrifter och materialier till att efterapa passersedlar och
pass. Ibland männen fans det två St. Georgsriddare, som hörde till det lägre
adelståndet, vid namn Djabadari och Tchekoidze, samt en f. d. student från
det teknologiska institutet och den medikokirurgiska akademien, vid namn
Georgiefsky. Ibland qvinnorna, som alla voro klädda som folk af lägre stånd,
fans det en så kallad furstinna, Tsitsianof; Olga och Vera, två döttrar af en
embetsman vid namn Liubatovich; två damer, hörande till adelsklassen, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
