Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Revolutionsliteraturen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVOLUTIONSLITERATUREN I RYSSLAND. 585
Det vitnesbörd, som aflades af en af arrestanterna af den lägre medel-
klassen, är mycket betecknande för ryska seder och ryska tänkesätt. Paul
Trubetskoi förklarade, att han mottagit en packe böcker af folkskoleläraren,
Vinogradof. Då han såg, att de voro »opassande», lemnade han dem till sin
syster och sade: »Göm dessa någonstädes. Jag skall taga mig en liten lur,
och sedan skola vi göra upp eld och bränna dem.» Men då han vaknade,
fick han besök, och hans syster gick under tiden ut att promenera. Då den
främmande hade gått, lade Trubetskoi sig åter att sofva, och under det han
sof, kommo hans broder och två andra män och togo de flesta af böckerna med
sig. Återstoden uppbrände han sedan. »Sådana böcker kunna icke hafva nå-
gon dragningskraft för mig», sade han, i det han förklarade, att han i fem
år drifvit en handel med spirituosa, som inbragte honom 3,000 rubler om
året. »Det måtte hafva varit Guds vilja», fortsatte han, »att jag icke öfver-
lemnade böckerna till polisen. Det var derföre Gud sände dem till mig. Och
derföre råkade jag att få sitta halftannat år i fängelse.»
Det synes nästan uteslutande hafva varit på sina böcker, som de sam-
mansvurne bygde sitt hopp om utbredande af sina revolutionära lärosatser.
Låtom oss kasta en blick på den literatur, hvarmed de hoppades omstörta allt
bestående. Tillvaron af sådana skrifter är icke något nytt drag i det ryska
samfundslifvet. Från den tid, då den ryska hären kom tillbaka från Frank-
rike efter Napoleon den förstes fall, har det hemligen funnits en revolutionär
literatur i Ryssland. Sedan Nikolaus genom sin stränga styrelse krossat det
militära uppror, som väcktes af »Decembristernav 1825, bragte han skenbar-
ligen till tystnad socialismen i riket. Men emot slutet af hans regering ut-
öfvades ett starkt inflytande på de ryska tänkesätten af de revolutionära tid-
ningarna »Polarstjernan» och »Klockan», hvilka Herzen utgaf i London, såväl
som af de angrepp på regeringen, som i handskrifter kringspriddes i Ryssland.
Detta inflytande minskades för en tid genom de liberala reformer, som Alexan-
der den andre genomförde efter Krimkrigen. Men efter en tids förlopp, då
regeringen blifvit oroad af de socialistiska tendenser, som ledarne af söndags-
skolerörelsen lade i dagen, af studenternas demonstrationer, som föranledde
stängandet af universitetet i S:t Petersburg 1861, och af mordbrandsanläggnin-
garna 1862, tog man kraftiga reaktionära mått och steg, som gjorde, att den
hemliga press, som hittills blott mycket sparsamt varit utbredd, åter fick för-
nyadt inflytande. Karakozofs attentater mot kejsarens lif i April 1866 oroade
naturligtvis myndigheterna ännu mer och stärkte det reaktionära partiets makt,
liksom detta parti sedermera drog fördel af Nechaefs våldsamhet. Denne äre-
girige folkuppviglare uppträdde som en revolutionär despot, hvilkens befallnin-
gar skulle åtlydas utan förbehåll, och dödade en af sina agenter, hvilkens olyd-
nad »förlamade komiténs verksamhet». Efter att hafva blifvit arresterad för
detta mord i Zärich och öfverlemnad till de ryska myndigheterna, har han
försvunnit i Siberien, och ingen har trädt i hans fotspår. Den olyckliga ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
