Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Revolutionsliteraturen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVOLUTIONSLITERATUREN I EYSSLAND. 587
dare. Många byar och städer besökte han; öfverallt var lifvet surt för bon-
den och arbetaren.» Slutligen blef han vitne till ett sådant förtryck af en
sockenföreståndare, att bönderna gjorde uppror. Polisen kom och grep Ivan
såsom en af upprorets anstiftare, och han blef skickad till Siberien. Under
tiden hade den andre brodern, Stephan, gått söderut. Der träffade han en
dag en af regeringens skiljedomare, som försökte tvinga några bönder att taga
emot den värdelösa jord, som han önskade afstå &t dem såsom deras andel.
Då de vägrade att gå in härpå, tillkallade skiljedomaren soldater, som angrepo
folket. I den strid, som derpå följde, dödade en ung soldat sin fader. Sla-
gen af rädsla vid åsynen af gubbens blod vände soldaten om och nedhögg
skiljedomaren, hvilkens befallning hade framkallat fadermordet. De andre sol-
daterna blefvo derefter tillbakaslagne af bönderna, till hvilka Stephan derpå
höll ett tal, hvari han sade, att soldaterna borde göra gemensam sak med fol-
ket, och att hela Ryssland endrägtigt borde resa sig och göra uppror och icke
fortfarande sätta sin lit till tsaren. »Det synes mig vara en skam, att så
många millioner menniskor icke skulle kunna göra något för sig sjelfva, utan
ständigt förlita sig på en annan.» Men bönderna svarade blott: »Vi borde
öfverlemna dig till öfverheten för dylikt tal.» Och till sist gjorde de det
äfven. Stephan skickades till Siberien såsom upprorsstiftare. Den tredje bro-
dern, Demian, hade besökt städerna i Ost-Ryssland och der arbetat hårdt.
Men hur mycket han än trälade, räckte det icke till mer än att med knapp
nöd uppehålla lifvet. Penningar kunde han icke på något sätt förvärfva sig,
ty arbetsgifvarne behöllo dem alla för sig sjelfve. En dag var han närva-
rande, då några bönder vägrade att betala sina skatter, ty de sade, att de voro
för fattige för att göra det. Det sändes bud efter en prest, som förmanade
dem att åtlyda öfverheten, hvarpå Demian började att disputera med honom
om saken, och slutet blef, att äfven han skickades till Siberien. Dit skicka-
des likaledes ungefär samtidigt den fjerde brodern. Han hade blifvit så hän-
ryckt vid åsynen af ett kloster med dess hvita murar och gröna tak och för-
gylda kupoler, som höjde sig emellan träden på en klippa utöfver en flod, och
så betagen af det inre i kyrkan, der pilgrimerna knäböjde, munkarne sjöngo,
vaxljus brunno och rökelse doftade, att han bad om tillåtelse att lefva der
som deras tjenare, då han ansåg det för ett slags heligt paradis. Men till sin
förfäran fann han, att munkarne voro skamlösa hycklare, och abboten en be-
dragare, som använde mekaniska konstgrepp för att pressa ut tårar ur ögonen
på en »mirakulös bild» och penningar ur de troendes fickor. För ett försök
att yppa detta och dylika bedrägerier, blef Lukas gripen af folket och liksom
sina tre bröder skickad till Siberien. På vägen, som leder från deras »kära
moder, Ryssland, till stjufmodern, Siberien», möttes de fyra bröderna åter.
Genom att jemföra sina rön kommo de till den slutsatsen, att det icke fans
något ställe, der de fattige lefde lyckligt. Men den tid skulle komma, voro
de alla ense om, då folket skulle resa sig till uppror, och deras förtryckare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
