Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Två författarinnor - George Sand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 <FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
mycket vackert, svart hår. Men sedan fann hon det tråkigt att så länge vara
brunett och bar en blond peruk, utan att derigenom kunna vanställa sig. Nu
roade hon sig en tid med att vara blondin; derpå förargade hon sig öfver sitt
»linhufvud» och nu kom ordningen till det kastanjebruna. Snart återvände hon
till det askblonda, derpå till dämpadt svart, och det hände, att man hvar
åttonde dag fick se henne med annat hår.» Hennes häftiga utfall emot den
fina verlden, emot »les comtessesv, såsom hon uttryckte sig, innehålla redan
det socialistiska patos, som genomgår flera af G. Sands romaner, under det att de
aristokratiska plägsederna och traditionerna från Dupinska familjen äfven der
öfverallt bilda den lätt igenkännliga uppränningen i väfnaden. — George Sands
egna ungdomsminnen visa oss en rik och sällsam blandning af en om hvart-
annat känslofull och mystiskt vild naturpoesi och af intryck från en skarpt
utpräglad, äkta fransk sedelära. Hvad vi erfarit om det lifliga, ovanligt kraf-
tiga barnets kringströfvande i trädgård, på fält och i skog, om hennes um-
gänge med husfolket, bybarnen och landtfolket, om hennes sällsamma välde
öfver alla slags djur, om hennes första, ideelt orediga lifs- och kärleksdröm-
mar, — allt detta låter oss i hvarje drag skåda bilden af den blifvande snill-
rika, ungdomsfriska författarinnan. Många väsentliga drag af George Sands
senare karakter och författareskap framträda redan nu tydligt och klart. Så
tidigt som vid tio år uppgjorde den lilla, halft zigenarlika, halft aristokratiskt
socialistiska flickan planen till en paradisisk egendomsgemenskap och förbröd-
ring. Förgäfves bemödade sig den gamle husläkaren och husvännen, Deschar-
tres, att bibringa henne latin, räknekonst och »en gnista logik». Hon för
klarar sig ännu år 1865 icke vara i stånd att skilja sina fält från gran-
narnes. Genom sin första voltairianska uppfostran hänvisad till sin egen in-
billningskrafts skapelser i religiöst hänseende var hennes barndom ett märk-
värdigt motstycke till Chateaubriands bekanta ungdomsdrömmar. Liksom denne
på Combourgs hedar efterjagade sin fée, sylfid, skapade Aurore Dupin, vis-
serligen fullt medveten om sitt påfund, en fantastisk Gud, »Corambé», som ut-
gjorde en blandning af kristligt majestät och godhet med hedniskt sinlig skön-
het, och blott hade det enda felet — att vara behäftad med en medfödd svag-
het — en för stor godmodighet — och derför blef evigt misskänd, plågad och
förföljd. I den tätaste delen af parken, på den mest undangömda och grö-
naste lilla plats offrade hon på sitt altare blommor, frukter, suckar och glö-
dande drömmar — ända tills helgedomen blef upptäckt. Då förvandlades genast
idealet till ett föraktligt lekverk; hon blygdes öfver den drömde tlskaren och
begrof i tysthet alla minnen af sin gudsdyrkan.
I detta sinligt drömmande naturlif ingriper då den katolska gudstjensten,
först med sina yttre symboler, snart med hela sin poetiskt hemlighetsfulla tjus-
ningskraft. Sin första nattvardsgång begick den tolfåriga flickan hos en by-
kaplan, som förut under ett par veckor lemnat henne en undervisning, som
upptog ungefär fem minuter i veckan. Den eleganta och filosofiska farmodern
gaf henne dervid det visa rådet att »icke inbilla sig, att hon gick att äta sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
