Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Turkiska sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT. |
den turkiska allmänandan. Låtom oss till exempel taga den hjeltedikt’, som
antages hafva blifvit författad omkring slutet af fjortonde eller början af fem-
tonde århundradet och som förtäljer oss, huru Ottoman den tappre krigade
mot grekerna, jagade dem fullkomligt på flykten och vid alla tillfällen bragte
dem på skam under loppet af ett långt lif, somi nådde sin glanspunkt omkring
slutet af det åttonde århundradet. Häraf kan man erhålla någon föreställning
om den krigiska anda, som gjorde ottomanerna till en herskande stam, och
isynnerhet om den öfverlägsenhet i kroppsligt och sedligt hänseende, som satte
dem i stånd att med sådan lätthet underkufva det senare kejsardömets yppiga
och förvekligade greker. Berättelsen bär äfven ofta vitnesbörd om den grym-
het, som icke blott ännu finnes qvar hos nutidens turkar, utan äfven besmittat
deras albanensiska och slavonska undersåter eller grannar — det ser ut som om
berättaren med ett viss välbehag skildrar, huru hans hjelte vid mottagandet af
obehagliga budskap från grekerna, plägade dräpa de oskyldiga sändebuden eller
skicka dem utan näsa och öron tillbaka till deras herrar. Men denna »ohisto-
riska berättelse sysselsätter sig nästan uteslutande med den krigiska sidan af
turkiskt lif. För att få en bild af det borgerliga och husliga lifvet är det
bättre att vända sig till ett annat populärt turkiskt arbete med titel: Råd,
gifna af Nabi Effendi till hans son Abul Khair”. Detta diktverk författades
omkring år 1694; men enär allting förändras långsamt i Orienten, äro sannolikt
de utkast, det innehåller om turkiska plägseder, de intryck, det bibringar om
turkiska åskådningssätt, lika så trogna nu som de voro då. Född i Roha om-
kring år 1632, beklädde Nabi Yusuf Effendi åtskilliga hedersposter, bland an-
dra slutligen den af kavalleri-inspektör, hvilken han behöll till sin död år 1712
i Konstantinopel. Turkarne uppställa hans skrifter bland sina klassiker och
beundra dem af mångfaldiga skäl. Men för så vidt som i fråga varande bok
är beräknad för främmande nationers läsare, ligger dess förtjenst i den sed-
liga lyftning, den godmodiga anda, hvarom den till författarens heder vitnar, i
den ädla ifver, hvarmed han blottar de styrande klassernas synder, som från
hans tid ända ned till vår egen aldrig hafva upphört att bära ganska bittra
frukter på turkisk mark. Hans sedelära är icke alltid helt och hållet den-
samma som vår. I det till en stor del särdeles förståndiga kapitlet om äkten-
skapet råder han sin son att icke hafva för brådtom att taga sig hustru. —
I hans ögon är det tydligt att en ung man, som gifter sig, skämmer bort
sitt lif.
Men när han talar om andra ämnen, afvika hans åsigter sällan från våra.
Hans tankar äro vanligen lika så upphöjda som hans uttryckssätt är prydligt,
och detta isynnerhet när han anfaller skrymtare och förtryckare, rycker from-
hetsmanteln från dervischen, eller gisslar den orättrådige kadin och den rof-
! Die Fahrten des Sajjid Batthål. Ein alttärkischer Volks- und Sittenroman, iäbersetzt
von D:r Hermann Ethé. Leipzig, 1871.
? Conseils de Nabi Efendi å son fils Aboul Khair. Publiés en turc avec la traduction
frangaise et des notes par M. Pavet de Courteille. Paris, 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
