Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Chopin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642 FRAMTIDEN. NY FÖLJD. FÖRSTA ÅRG. ELFTE OCH TOLFTE HÄFT.
»men icke en stafvelse har jag utbytt med henne. Med tanken på hennes
ljufva väsen skref jag adagiot i min nya koncert (i Ess-moll, Op. 11) och
denna morgon valsen, som jag skickar med detta bref.» Denna tillförlitliga
underrättelse, hvad beträffar ett konstverks källa i upphofsmannens inre,
är oskattbar. Huru många orimliga gissningar och dumma anekdoter kunde
man ej hafva besparat sig, t. ex. i fråga om Beethoven, genom några få korta
antydningar af detta slag! Men följande ställe i samma bref är knappast min-
dre rörande. — »Ack, huru bittert är det att icke hafva någon att dela sin
sorg och glädje med! Huru förfärligt att känna sitt hjerta nedtryckas och
icke hafva någon själ i sin närhet, som kan höra ens klagan! Du vet, hvad
jag menar. Ofta har jag sagt mitt piano allt, som jag önskade säga dig.»
Och hvad kan vara mera förtjusande än följande prof på ungdomlig känslo-
samhet, som förekommer i ett annat bref till zamme vän; — »I förgår åt
jag middag tillsamman med fru Beyer, hvilkens namn också är Constance.
Jag är gerna tillsamman med henne, om också icke för annat än detta out-
sägligt kära namn; jag gläder mig äfven, när jag på en af hennes servictter
eller näsdukar ser namnet Constance broderadt.» Huru det närmare förhöll
sig med denna kärlek, känna vi icke mycket till. Constance synes hafva ’be-
svarat sin ungdomlige tillbedjares känsla, och hon gaf honom vid något tillfälle
en ring, som Chopin förvarade såsom han skulle hafva gjort med sin helgon-
bild. Om de hade ingått någon bestämd förlofning, synes vara tvifvelaktigt:
visst är, att Chopins familj ganska förståndigt satte sig emot en förbindelse,
som icke kunde annat än blifva ett allvarligt hinder för en ung konstnärs
bana; lika otvifvelaktigt är, att det var fästmön och icke Chopin, som gjorde
slut på den hemliga förbindelse, af hvad beskaffenhet den nu än må hafva
varit, som kan hafva funnits emellan de älskande. År 1832 gifte hon sig
med en annan, till icke ringa sorg för sin tillgifne och en lång tid otröstlige
älskare. Inför detta verkliga sakförhållande förfaller till intet Liszts roman-
tiska berättelse om en trogen, ehuru öfvergifven flicka.
Men vi gå händelserna i förväg. Emot slutet af 1830 bjöd Chopin
ännu en gång, och det den sista, farväl till sitt hem och begaf sig åter till
Wien. Det var under sin vistelse i denna stad, som han mottog underrät-
telsen om polska revolutionen, hvilken helt naturligt gjorde ett djupt intryck
på honom. Titus Woyciechowski lemnade med ens Wien, der han hade uppe-
hållit sig med sin vän, och tog tjenst i upprorsarmén, och Chopin kunde en-
dast genom sina föräldrars enträgna önskan hindras från att taga samma steg,
för hvilket hans svaga helsa gjorde honom helt och hållet olämplig. Ehuru i
regeln alldeles likgiltig för politiken, följde han dock krigshändelserna med den
yttersta oro, och en af hans mest vemodiga och vackra »étuder», den i C-moll,
vanligen kallad »Revolutionenv, säges hafva blifvit skrifven strax efter sedan
han mottagit underrättelsen om Warchaus intagande af ryssarne. Under dessa
omständigheter kan det i förstone tyckas besynnerligt, att han i sina bref från
den tiden föga sysselsätter sig med dagens händelser. Men Karasowski för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
