Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Paul Louis Courier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL LOUIS COURIER. | 653
bad att få afskriften; men nu var det Couriers tur att vägra. Han hade, sade
han, »sina skäl att göra det.» Efter detta bröt stormen ut. Furia och hans
parti anklagade Courier för att hafva med flit. utplånat en del af originalet,
på det att hans egen handskrift skulle få ett större värde, eller för att i
hvarje fall hindra andra från att närmare undersöka den upptäckt, han gjorde
anspråk på såsom sin; och Courier svarade i Lettre à M. Renouard, en bok-
handlare i Paris, som varit närvarande vid handskriftens upptäckt. Detta bref
var ett literärt misterstycke, hvars rent stilistiska förtjenster snarare ökas än
minskas af de andra omständigheterna vid dess affattande. Det är skrifvet i
en ovärdig, argsint ton och af en man, som, strängt taget, hade orätt; ty det
är alldeles obestridligt, att Courier borde fortsatt att erbjuda sin afskrift, och
hvilka hemlighetsfulla »skälp han än hade att undandraga sig det, borde de
dock icke hindrat honom från att, så godt han det förmådde, afhjelpa följ-
derna af den ovarsamhet, som han gjort sig skyldig till. Men med rätt eller
orätt går han förskräckligt illa åt den stackars Furia, hvilkens förbittring emot
den misstänkte voleur de Grec icke hade sin grund, försäkrade hans motstån-
dare, uti någon oegennyttig nitälskan för vetenskaplig bildning. Han var afund-
sjuk på Courier, emedan denne gjort en märkvärdig upptäckt, som alldeles
undgått Furias uppmärksamhet, ehuru denne i sex års tid hållit på att stu-
dera just samma handskrift. På flera sidor, fulla af bitande anmärkningar, för-
löjligar Courier det pedantiska svärmeriet hos florentinarne och deras bibliote-
karie, »Bandinis efterträdare, en man af lysande okunnighet.» Han hade al-
drig kunnat ana, sade han, att denna handskrift »var Florens” palladium, men
han borde hafva gissat, att sådana föremål höllos heliga af florentinarne, enär
de aldrig rörde dem.» För dessa lärda personers egen skull ångrar han, att
han någonsin hade invecklat sig i tvist med dem, enär, om icke denna tvist
uppstått, ingen af dem skulle hafva anat, huru litet de förstodo af sin sak,
och om desse herrars okunnighet» (här aflossar han två skott på en gång)
Dendast visat sig i deras skrifter, skulle den hafva förblifvit okänd för verl-
den.» Och så fortsätter han på ett sätt, som måste hafva kommit Furia att
önska Longushandskriftens förpassande till botten af Arnofloden.
År 1812 lemnade Courier för alltid Italien och styrde kosan till sitt
fädernesland, der han vid sin ankomst, more suo, utan pass, blef arresterad (det
var samtidigt med general Malets sammansvärjning) och inspärrad i fyra da-
gars fängelse. Polisprefekten, genom hvilkens bemödanden han frigjordes, fick
at honom emottaga såsom gåfva en .afskrift af hans Longns. Courier uppehöll
sig för det mesta i Paris under de två följande åren, och år 1814 gifte han
sig med sin vän Claviers dotter, då en ung aderton års flicka. Den uppstud-
sige soldaten skulle dock icke alldeles med ens slå sig ned som välbestäld äkta
man. Han hade blott en kort tid varit gift, då han begaf sig ut på en resa
till nordvestra Frankrike och stod i begrepp att derifrån inskeppa sig till
Portugal, då tillvaron af hans hustru rann honom i sinnet, och han återvände
till henne för att med mer eller mindre lugn underkasta sig sin äktenskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
