Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte och tolfte häftet - Paul Louis Courier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL LOUIS COURIER. 661
låter oss behålla.» Att förvärfva sig sådana gods som Chambord skulle snart ruinera
honom, om det är sant, att folkens kärlek utgör konungarnes enda rikedom.»
»Tanken att köpa Chambord har icke utgått från våra kommuner vid Loire;
möjligen ledde den sitt ursprung från dem, som två gånger varit herbergerade
under kossackernas tak vid Don. Här inse vi säkerligen alltför väl den heliga
alliansens välsignelser, men det är en annan sak der, hvarest man verkligen
njutit af dess närvaro i köttet, verkligen samtalat med Sacken och Platoff.
Der är naturligtvis den första tanken att köpa slott åt prinsar, den andra att
iståndsätta förstörda hus och hem.» Men man kunde samla händerna fulla af
dylika bittra frukter; vi måste lemna dem qvar på trädet. Det må vara nog
att säga, att ironien, alltigenom oförminskad, når sin höjdpunkt i slutet, der
det heter: »O vous législateurs nommés par les préfets, prévenez ce malheur,
faites les lois, empéchez que tout le monde ne vive», etc., en uppmaning,
hvarmed Courier anbefaller privilegiet att hämma industriens dristiga och far-
liga framåtskridande. Stilens klassiska värdighet täflar här om vår beundran
med sarkasmens bitterhet. Vi tycka oss lyssna till en gäckande Demosthenes.
Utgifvandet af Simple Discours åtföljdes snart af vederbörandes åtal emot
denne djerfve vigneron. Folket läste den lilla skriften, säger Courier, och
hade upphört att tänka på den, då höga vederbörande beslöto att åter fästa
allmänhetens uppmärksamhet på den genom att åklaga dess författare. Den
stackars karlen — för att anföra hans egen qvicka berättelse om förloppet —
arbetade en dag ute på fältet, då han mottog ett långt dokument, underteck-
nadt Jacquinot Pampelune, i hvilket han fann sig beskyld för att hafva sårat
den allminna sedlighetskänslan genom att påstå, att lifvet vid franska hofvet
en gång icke var exemplariskt; och för att på samma gång hafva förnärmat
konungens person, och icke nog dermed, att hafva uppeggat till att skymfa
förenämde person. Af hvilka skäl Jacquinot föreslog att sätta honom i fän-
gelse under tolf år — två år för sedligheten, fem år för konungens person
och fem för »Deggelsen». Om någon kunde känna sig liksom fallen från sky-
arne, så var det Paul Louis, då han läste detta på stämpladt papper. Han
lemnade sina oxar och sin plog och reste skyndsamt till Paris, der han fann
sina vänner icke mindre förvånade öfver denna M. de Pampelunes vrede och de
flesta af dem mycket upprörda. Paul Louis gick icke till Jacquinot, såsom
några rådde honom till, ej heller till hans ombud, ej heller till domstolens
president, ej ,heller till domarena eller deras ombud, ej heller till deras skrif-
vare, — »vicke för att han icke trodde dem vara godt folk och ett förträffligt
sällskap, utan helt enkelt emedan han icke ville göra några nya bekantskaper.»
Han förhöll sig lugn och väntade; och snart fick han veta, att då Jacquinot
hade måst underkasta sin anklagelse en eller annan domstols pröfning, hade
domaren strukit ut de paragrafer, som rörde anklagelsen för skymfliga utlä-
tanden mot konungen och för att hafva uppeggat dertill. Detta var ledsamt
för Pampelune, emedan just de ogillade punkterna utgjorde ädelstenarne i hans
anklagelse, men en god sak för Paul Louis, hvilkens glädje man kan föreställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
