Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Karl XII som konstvän. Af C. Eichhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande är fortjent af uppmärksamhet. »At hafva communication
emellan staden och Normalm», heter det, »kunde en bro löpa ifrån
Drotningegatan ut med Rosenbad in på utfylningen af Holmen och
sedan taga af och löpa ved sidan af det i Ritningen projecterade nya
Ridhuset, in til den bron som löper från Staden til Helgeandesholmen.»
Detta märkliga forslag, som just i vår tid ånyo uppstått med förnyad
styrka, tillhör således ursprungligen kung Karl, ej Tessin, som man
förut trott. Det visar, bland mycket annat, hvilken klar blick för
framtidens kraf denne furste ägde. Deremot är säkert, att Tessin med
anledning häraf uppgjorde en ny ritning, hvarom skrifves 1713 (br. 17):
»Bryggan från Drotningegatan kommer öfvermåttan vacker och gifver
hela holmen et träfligit anseende från alla sidor». Af brefvexlingen
framgår, att konungen dessutom påtänkt flere sätt att försköna sitt
residens, förslag, som utgjorde hans nästan enda förströelse under
det långvariga dröjsmålet i Turkiet.
En särskild fråga, som är af högsta vigt för bedömandet af Karls
konstsinne, är den, som af Feif utförligt behandlas i br. 15, om stöders
användande i byggnadskonsten. Anledningen till tvisten om detta
ämne mellan honom och konungen gaf Tessins beskrifning på
slottskyrkans tflläqmade utseende. »Hans M:t», säger Feif, hvars berättelse
vi anse bäst att ordagrannt meddela, »tycker intet därom, at
Archi-tecturen tager något tilhielp af Sculpturen, i synnerhet hvad Statuer
anbelangar, halst in uti et rum, utan förmenar at Architecturen är i
sig sjelf af den fulkomlighet, at hon intet behöfver låhna något af
andra, hälst om hon rät exequeras, hållandes Hans M:t det för et
fehl hos Architecten, när han tager Statuer til hielp at därmed utzijra
Architecturen. at man i stället för Statuer, hvilka blifva dammiga och
stötas snart sönder, kan giöra Architecturen så myket rikare af bronce,
marmor och gull, eller på hvad sät man elliest vil. at en ren och rijk
Architectur giör bättre effect, än när den är utzijrat med många
Statuer, hvilka större delen dess utan intet kiänna eller vetta hväd de
betyda, särdeles uti en körkia, hvilken man i stället för gudz huus, i
anseende til de många bilder och Statuer, skulle hålla för et afguda
tempel, de där jämväl myket irra församblingen uti andackten, hvilket
en ren architectur intet giör. I synnerhet håller Hans M:t intet af
Statuer som äre giorde af trä- eller gipzvärk, utan af Bronz eller
marmor, och då böra de stå på publique platzer eller i trägårdar, men
intet in uti något rum. utan på et huus skulle Hans M:t dem ändtl:
på tienlige stallen, men myket sparsamt villja tillåta, det är mig»,
fortfar Feif, »ogiörligit så vähl och med alla skiähl at utföra alt hvad
Hans M:t på den sujetten har sagt.––––Hans M:t sade bland annat,
at hvad som sparas i Statuer eller andra bilder, det kan användas at
giöra Architecturen så myket rikare, så at man i det fallet ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
