Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Första bladet af den nyare norska poesiens historia. Af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svagast är kärleksförhållandet utfördt, hvilket fordrade en finhet
och delikatess i behandlingen, som Bjerregaards penna icke egde, och
som derföre slår något öfver i det sentimentala. Under den kritiklösa
tiden, då till och med det medelmåttigaste berömdes, isynnerhet när
man deri fann spår af ett patriotiskt eller nationelt sträfvande, var
det naturligt, att ett så förtjenstfullt arbete, som »Fjeldeventyret» i
många afseenden var, måtte synnerligt upphöjas, till en stor del öfver
dess verkliga ståndpunkt, men detta berättigar dock ej den närmast
derpå följande tiden att sätta det lika så långt under denna
ståndpunkt Stycket skall alltid framstå såsom ett aktningsvärdt försök
att bryta en bana i den nationella dramatiska diktningen, och såsom
sådant skall det, hoppas vi, alltid hålla sig uppe öfver tidens ström.
Denna sköna lott våga vi derimot icke förespå Bjerregaards
öf-riga dramatiska arbeten — lika litet som hans lyrik.
»Clara eller Uskyldighedens Magt» (1827) synes genom sin titel
antyda hvilken sfer, den tillhör1). »Folkfesten den 17:de Mai» (1827)
väckte en viss uppmärksamhet genom sitt ämne, men var utag
betydelse.
Den lycka, »Fjeldeventyret» hade gjort, sporrade Bjerregaard till
att försöka sig i ett annat nationelt ämnes dramatiska behandling; men
bristande sjelfkritik kom honom att i »Krydsbetjenten» välja just det,
hvilket han minst af allt var herre öfver: framställningen af ett
allvarligare erotiskt förhållande, hvilket på det allra obehagligaste genom
utförandets hela sentimentala onatur sticker af mot den prosaiska
omgifhingen. I stället för att sammansmälta det komiska och det
erotiska elementet till en. dramatisk enhet, stå de begge afsöndrade,
rakt imot hvarandra, och figurerna kunna aldrig höja sig till lif, utan
röra sig om hvarandra som marionetter. — Sålunda rörer sig stycket
framåt genom en rad osmakliga scener, mycket bredt och liflöst, till
ett lyckligt slut.
Nästan utan rörelse, utan karakterer, utan handling, utan intresse
är »Skuespillerne i Negligé», hvilket stycke helt visst lika litet som
»Krydsbetjenten» borde blifvit utgifvet efter författarens död. Ty
»Skuespillerne i Negligé» är ett af dessa dramatiska arbeten, om hvilka
man kan säga, att de icke tillhöra litteraturen.
1 det historiska dramat »Magnus Barfods Sønner» (1830) visar
Bjerregaard, likasom Mauritz Hansen i dennes liknande försök, sig
blott såsom en oiycklig efterliknare af närliggande förebilder, och
endast tidens ännu herrskande brist på kritik, som dock just under
nämnde år upphörde, kunde låta detta arbete behålla ett kort lif i
l) Förf. har tidigare ej kommit att göra sig bekant med detta arbete,
och under ntarbetandet af denna uppsats, har det varit honom omöjligt att
komma öfver det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
