Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäldenärer fä aflägga ed på sina stater, vid tända vaxljus och under
klockringning; man öppnar helgonskrinen för dem, men de svära lika
falskt inför sjelfva »helgonbenen.» Banditväsendet stör säkerheten på
de allmänna vägarna och i samfärdseln.
Men slikt omtala icke folkledarne i sina blad. De föra ett helt
annat språk
Vi hafva två partinamn, säger Laskaratos: 1) Rieospasteme, de
radikale, framtidsmännen, eller rättare de, som jaga efter tjenster och
bröd och under detta göra opposition mot all regering. 2)
Kongestaderne eller de underjordiske, som sitta i sina fördelar och säga come
stå, som skrifvet står, ja och amen till hvad regeringen gör. Men
dessa partier byta ofta om roler och äro i sjelfva verket blott ett.
Det är nemligen endast Rizospasterne, som hafva ett program och
derjemte massan att stödja sig på.
En gång, det var år 1851, hade Laskaratos uppträdt på den
politiska arenan, såsom kandidat vid valen för det nya parlamentet.
Hans motkandidater lofvade, under folkets jubel, att förjaga
engelsmännen, förena ön med Hellas, föra Grekland fram till Konstantinopel,
göra Europa ortodoxt, o. s. v. Laskaratos lofvade att beskydda folket
för alla charlataners intriger och i församlingen tala och handla som
en rättskaffens och förnuftig medborgare. Han föll naturligtvis igenom
Icke som skulle han sakna politiska vänner. Men dessa äro de
stilla i landet, och han klagar öfver deras ljumhet. Högre uppskattar
han de vänner, han vunnit bland öames hederliga damer. De
förändrade vid ett tillfälle stämningen till hans fördel och gåfvo honom
ett trofast handtag just då, när han var stadd i den yttersta nöd.
Han hade nämligen bland politici skaffat sig de farligaste fienderna,
isynnerhet då han ej skonade Rizospastemes store ledare,
»kämpe-charlatanen»v Constantin Lombardos, hvilken genom sin tidning
be-herrskade befolkningen på öame, företrädesvis på Zante. Laskaratos
förebrådde honom (i Lampan 1859), att han lade i både skurkames
och gatpojkames mun: »för tron och fäderneslandet, S:ta Sofia och
den stora idéen, den byzantinska thronens återupprättande» m. m.
Polemiken blef skarp. Laskaratos påvisade sin motståndares
immora-liska. uppförande, men också med hvassa ord, som blefvo snaror för
honom sjelf. Lombardos öfverflyttade saken till domstolame, hvarest
icke dömdes om moral och immoralitet, men der domen fälldes af
personer, som Laskaratos gisslat med sin satir. Han dömdes för
injurier till ett års fängelse och insattes i det nya cellfängelset i
Ar-gostoli, hvarest han af en politisk fängelsedirektör behandlades på ett
upprörande sätt
Men stämningen hos folket slog om. Medborgame började blygas
öfver behandlingen af en man, om hvilken ingen visste något ondt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
