Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En reformator inom det ny-grekiska samhället. Af Fredr. Sander. Graeske forhold, belyste ved Theodor Hansen. I. (Kjöbenhavn 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi Spyridon af Guds nåde Metropolit på Kefalonia:
Ärevördigt-fromme, helige prester, gudfruktige kristne, vår Ringhets älskade barn
i Herran, nåd och frid vare med eder alle från Gud den allsmägtige,
men från oss bön och välsignelse!
Med djup bedröfvelse i hjertat bringar härmed vår Ringhet alle
våre käre andlige barn i detta af Gud beskärmade stift den
underrättelse, att här for få dagar sedan den af alla nogsamt bekante,
vanvettige och från vår ortodoxa tros utstakade väg sorgligen afvikne
Andr. T. Laskaratos har af trycket utgifvit en bok under titel
»Kefa-lonias mysterier*, uti hvilken denne oändligt beklagansvärde Andreas,
som hela sitt lif igenom ej haft annat mål för sina handlingar eller
annat ämne för sitt ord, än huru han måtte kunna undergräfva sin
nästas öfvertygelse om den ortodoxa tron, liksom han ur sitt eget
hjerta har utdrifvit all fruktan för det gudomliga, — nu utan att
blygas eller rodna utslungar hån, spott och allt slags ogudligt gäckeri
emot vår af Gud uppenbarade, ortodoxa och felfria tro samt utfar i
beskyllningar och falska anklagelser emot hela den stora ortodoxa
allmänheten; i samma sin bok förhånar han oupphörligt och drifver spott
med de gudomliga Sakramenten, med de högt heliga BUderna och de
allerheligaste Relikerna, med de högt heliga Liturgier och de
aller-heligaste Fastorna, med det heliga presterskapet, — kort sagdt: intet
gudomligt och intet menskligt har denna gudsfiendtliga menniska
lem-nat obespottadt eller oantastadl En bok, som derför genom sitt hån
emot tron och sitt gäckeri med det gudomliga ej blott med rätta har
måst vålla alla gudfruktiga menniskor stor förargelse, utan också i
högsta grad har väckt bekymmer och själsoro hos den kyrkliga
myndigheten! Men, o käraste andlige barn i Herran! låten icke förvirra
eller skrämma eder utaf de från denne vanvettige Andreas’ hjerta
utspundne snaror emot vår tro; utan betänken väl, att äfven moralens
liksom naturens verld har sina odjur, att sådana moraliska odjur
dessvärre aldrig hafva saknats bland den ortodoxa allmänheten, att sådana
»svåra ulfvar, som tala förvända ord» emot den ortodoxa kyrkan, ofta
blifvit sedda inom den ortodoxa menigheten, men att de dock aldrig
fingo magt öfver Kristi kyrka, som är fast grundad på de gudomlige
Apostlames, de heliga (Ekumeniska och Provincial-Synodernas samt
store och vise, högthelige cekumeniske lärares lärdom och på
hufvud-hömstenen, som är vår Herre Jesus Kristus; och slutligen att desse
kyrkans gudsfiendtlige och vanvettige förföljare aldrig hafva skördat
annat af sin ogudlighet och kätterska lärdom än kyrkans bannlysning
och fördömelse.
Vår Ringhet har derföre af kärleksfull omsorg för de oss
anförtrodda troendes själafrälsning och i öfverensstämmelse med den
ceku-meniska lärans gudomliga lärdomar, den till himlen upptagne Apostelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
