Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bernhard von Beskow. † Minnesteckning. II. Af E. von Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
val af vitæ genus rätt svårt. Fadem önskade erhålla i honom en
efterträdare i den affärsverksamhet, han, såsom bruksegare, bedref
med. lycka; men knappast hade sonen, vid elfva års ålder, blifvit
student i Upsala, innan denne uttalade sin varma önskan att få egna sig
åt målning8kon8ten, som hade anor inom slägten. Han fick sin önskan
bifallen, och det beramades, att han, efter genomgångna
universitetsstudier, skulle viga sig vid paletten och penseln, under Bredas ledning.
Dessa, likasom åtskilliga andra biografiska data, hafva vi hemtat från
Biografiskt Lexikon. På den tiden, Beskow, ung, rikt begåfvad och
öppen för intryck, inställde sig vid det gamla bildningssätet på Fyris’
stränder, rådde der ett nyvaknadt lif, en morgongryning, ur hvars
rosenslöja en ny dag i Sveriges vittra och konstnärliga odling snart
skulle framgå. Det var på denna tid, Atterbom stod i spetsen för
Aurora-förbundet och som Upsala-studentsången, under Hæffners
ledning» böljade uppblomstra i en skönhet och rikedom, som nyligen
burit så mogna och herrliga frukter. Hæffners entusiasm för sin
konst verkade xså smittosamt på Beskow, att denne snart på fullt
allvar började vinnlägga sig om musikens odling. Han deltog flitigt i
utförandet af större sång- och orkesterstycken samt utarbetade äfren
sjelf mindre kompositioner, uppmuntrad och undervisad af mästaren
Hæffner. Ännu långt derefter, sedan Beskow fortgått på andra banor,
vaknade, såsom ett eko från hans ungdoms dyrkan af tonernas hulda
gudinna, melodier i hans själ. Bekanta och sjungna ännu i dag torde
vara hans romanser: »Näktergalens klagan», orden af Atterbom, samt
»Välkommen och Farväl», orden af Grafström. Men Beskow hade
knappast från målningskonsten öfvergått till tonkonsten, innan poesiens
genius, representerad af hans gamla lärare, äfven gjorde anspråk på honom.
Stjernstolpe uppmuntrade honom ifrigt till vittert författareskap. »Några
poemer, införda i Journalen, bedömdes’ fördelaktigt af Leopold, till
hvars bekantskap den unge författaren icke långt derefter infördes,
och ynglingens passion för de bildande konsterna öfverflyttades
småningom till vitterheten».
Sålunda begynte Beskow sin skriftställareverksamhet under
Wall-marks auspicier och gustavianen Leopolds ægid. Denna omständighet,
att han vid sitt inträde på skaldekonstens vigda mark, möttes af
Leopolds bifall och personliga välvilja, förklarar till en del de
sympatier och den vördnad, Beskow ständigt bibehöll för »sångarkungen»
från den svenske Arturs lysande dagar. De djupare liggande
orsakerna, Beskows eget skaldelynne, hans utpreglade sinne för det formelt
imponerande och för det faktiska i utvecklingens fortgång, hafva vi redan
närmare förklarat i föregående afdelning af denna uppsats. Det låg
sålunda, så att säga, i sakens natur att Beskow ej skulle sluta sig till
fosforisterna, hvilka, vid tiden af hans inträde i det offentliga och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
