Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Geologiska synpunkter i fråga om jordklotets uppkomst och ombildning. Af C. W. Paijkull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lider af dissonanser, likväl i det hela harmonierar med sitt mål. Det
beror af oss sjelfva att förr eller senare uppnå det.
I fråga om de förändringar, jordklotet undergått sedan äldsta
tiden, höra yexlingarne i klimat till de vigtigaste. Utgående från
förutsättningen af jordklotets långsamma afsvalning från ett glödande
tillstånd, har man velat betrakta klimatet i en viss tid oberoende af
det värme, solsträlarne tillföra; det tropiska klimat, som rådt
öf-ver hela jorden från pol till pol, skulle uteslutande hafva berott af
den inre jordmånens verkningar, icke af solvärmet. Länge antogs, att
klimatet varit i beständigt aftagande ända till våra dagar, tilldess
bevisen på en istid före det nuvarande tidehvarfvet öfvertygade om
oriktigheten af ett dylikt antagande. Sedermera har man erhållit bevis
om »istiden» äfven i de aflägsnaste’ geologiska perioder, såsom i
kritan, och till och med i primära formationers lager, i
permi-ska och devoniska bildningar, tror man sig märka spår af samma
verkningar. Dessa bestå i stenblock af egendomlig form, ofta förda
flera mil från moderklyftan, och af en sådan storlek, att de ej
kunna antagas hafva kommit med driftimmer, som också kan medföra
dylikt material. Om dessa upptäckter i sin mån icke litet bidraga att
rubba tron på ett likartadt klimat öfver jordklotet, så har å andra
sidan den grundligare kännedomen om klimatets fördelning på jorden
i dess nuvarande form tjenat att bortnöta åtskilliga falska
föreställningar. Beskaffenheten af klimatet på motsvarande breddgrader i
norra och södra jordhalfvan, likasom på samma breddgrad i den östra
och den vestra, är i allmänhet så olikartad, att man på förhand icke
kan ana det. Eqvatorialströmmarne och polarströmmame, hvilka
blanda tropikernas varma och polartrakternas kalla vatten,
åstadkomma olikheter, som träffa hela verldsdelar, men den med klimatet
följande olikheten i växtlif synes stundom äfven bero på andra
förhållanden. Vi skola anföra blott ett enda exempel. 44° nordl. bredd går
öfver Gibraltar och Greklands sydspets. Snölinien ligger så högt, att
endast de högsta topparna af Etna och Appeninema äro täckta med evig
snö. På samma breddgrad i Nya Zeeland nedgå glacierema till 500 fot
från hafvet I närheten af dessa glacierer växa trädartade ormbunkar
och till och med palmer, medan palmerna i Europa först växa i de
sydligare delarae af Italien och Spanien. Furen är i Europa det
träd, som pryder dalväggame, der glacierer gå fram. Sådana
olikheter kunpa icke bero uteslutande af klimatet, utan måste äfven
till-skrifvas andra naturförhållanden samt växtärterna sjelfva Familjer
och slägten kunna hafva arter spridda öfver de mest skilda delar af
jordklotet Af orten kan man derföre icke med bestämdhet sluta till
klimatiska förhållanden. Så äfven inom djurriket Lemningarne af
elefanter och noshörningar i Siberiens is skulle för alltid hafva utgjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
