Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Geologiska synpunkter i fråga om jordklotets uppkomst och ombildning. Af C. W. Paijkull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uteslutande af det underbara ådagalägga lagbundenheten i naturens
utveckling. Jordklotets yta hade betraktats som oförändrad sedan
skapelsen, men geologien’ bevisade att den varit skådeplatsen för
upprepade förändringar, och att dessa förändringar ännu långsamt fortgå.
Dalar och höjder, haf och sjöar hafva vexlat, och nya växter och djur
hafva uppfyllt dem. Ombildningarne ange ofantliga tider, och i intet
ögonblick har stillestånd inträffat Skapelsen fortgår ständigt och är
aldrig afslutad; den räknar eviga perioder. Menniskans framträdande
på jorden medförde ingen ny tingens ordning och förändrade ingenting
af det gamla, annatän för så vidt en dylik förändring öfverensstämde med
naturens orubbligt fast stående lagar. Vi ha intet skäl att antaga, att
menniskans första framträdande åstadkom en större förändring i klotets
fysiska beskaffenhet än som eger rum, när förut obebodda distrikter intagas
af nybyggare. Menniskan utöfvar inflytande på den geografiska
fördelningen af djur och växter, hon förmår måhända att utdöda några arter, men
på de stora fysiska tilldragelserna utöfvar hon ingen inverkan. Äfven det
oräkneliga lifvet i sjöarnes och hafvens vatten röner mycket ringa
inflytelse af menniskan. Om, säger en författare, den ofruktbara marken
omkring Sidney med ens blifvit fruktbar vid de första engelska
nybyggar-nes landstigning; om dessa sandiga trakter, i likhet med de lyckliga
öarne, hvarom skalderna gifva oss så glädjande beskrifhingar, hade
börjat att sjelfmant alstra den erforderliga mängden af korn, så kunde vi i
sanning hafva väntat ännu mera märkbara förändringar i naturens
hushållning vid vårt slägtes första ankomst till jorden. Eller om, när en
vulkanisk ö, såsom Ischia, för första gången uppodlades af de
företagsamma och flitiga grekiska kolonisterna, den undeijordiska elden hade
somnat och jordbäfningarne blifvit mindre våldsamma och förstörande,
så kunde man haft någon grund för antagandet af de underjordiska
krafternas försvagande, när jorden först kom under menniskans
herravälde. Men efter en lång mellantid af hvila bryter vulkanen fram
med förnyad kraft, dödar hälften af bebyggarne och tvingar återstoden
att bortflytta. Naturens lagar förbli tydligen oförändrade, och på
samma sätt måste vi antaga, att jordklotets allmänna tillstånd varit
detsamma omedelbart före och efter den period, då vårt slägte först’
kallades till lif, endast med undantag ai menniskans närvaro.
I moraliskt hänseende, icke i fysiskt, har förändringen skett genom
menniskans framträdande; vi kunna befalla naturen endast genom att
lyda hennes lagar.
C. W. Paijkull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
