Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska folkskolans organisation och hittills vunna resultater. Af P. A. Siljeström. Berättelser om folkskolorna i riket, afgifna af tillförordnade folkskoleinspektörer. (Sthm 1867)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är omöjligt att uppskatta sanna värdet. Några sidor svensk hi*
stona eller addition i sorter eller innanläsning uti någon naturhistorisk
läsebok o. s. v. — se der hvad som kan berättiga till ett rum under
rubriken »öfver minimum», bredvid måhända ganska vackra framsteg i
både ett och annat Dylika slags uppgifter äro fullkomligt värdelösa.
Hvad deremot rubrikerna »minimum» och »under minimum» beträffar,
så äro de alltför vältaliga i afseende på det närvarande tillståndet af
vår folkundervisning, då man beklagligtvis finner att bland nattvards*
ungdomen den ojemförligt största delen icke ens hunnit så långt som
till det ofvannämnda minimum, eller nätt och jemnt så långt. Skulle
man vara rätt sträng i sina fordringar, befara vi att ett ännu mindre
antal kunde anses komna ens så långt som till minimum. Redan »ren och
flytande innanläsning» är, om man vill vara rätt noga, snart sagdt en
omöjlighet med så litet kunskaper i öfrigt som i folkskolorna meddelas.
Också heter det t ex. från ett inspektionsdistrikt, bland annat, att
»innanläsningen sker i en släpande och enformig ton, utan tillbörlig
nyancering i rösten och utan iakttagande af skiljetecken, en följd,
bland annat, derutaf, att barnen ej vänjas att läsa med tillbörligt
akt-gifvande på innehållet» för hvilket de endast mera sällan få redogöra.»
I afseende på sång anmärkes från samma inspektionsdistrikt, »att
någon sångundervisning uti egentlig mening endast meddelats uti inalles
II folkskolor (af 116); och att uti de öfriga 78, deri sångundervisning
förekommit, »sångöfningarna merendels inskränkt sig till inlärande af
de få psalmer, som dagligen sjungas i skolan; ehuru det endast
undantagsvis händt, att barnen kunnat rent och säkert utföra dessa
psalmmelodier, i synnerhet om de för tillfället saknat ledning af läraren». .
Och rörande räkningen heter det, att »i allmänhet hinna barnen ej
utöfver quatuor species, många icke ens så långt», och att »den
undervisning, de deruti erhålla, dessutom oftast är af den beskaffenhet, att
de derutaf i det praktiska lifvet hafva föga eller ingen nytta». Ej
underligt då, att den inspektor (Leidesdorff), hvars mycket upplysande
berättelse vi här citerat, funnit skäl till det totalomdömet att
»folkundervisningen inom länet ännu lemnar mycket öfrigt att önska, och
att den i allmänhet under de 25 år som förflutit sedan nådiga stadgan
angående folkundervisningen i riket utkom, alltför litet närmat sig sitt
i nämnda nådiga stadga angifna mål, nemligen »det uppväxande
släg-tets danande till kristlige och gagnelige samhällsmedlemmar». Jemför
man härmed hvad af öfrige inspektörer meddelats, så torde man utan
fara att misstaga sig kunna generalisera detta omdöme.
Att taflan öfver vår folkundervisning således icke saknar skuggor,
och dessa af ganska mörk beskaffenhet, är tyvärr oförnekligt; men
lyckligtvis saknas icke heller ljusa punkter. Det är med
folkundervisningen som med jordbruket: utvecklingen i extensiv rigtning har måst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
