Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om lyxen. En national-ekonomisk betraktelse. Af Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänger med den moraliska, kan den senare ej heller lemnas helt och
hållet å sido.
För att kunna göra reda för lyxens inverkan på ett folk, är
naturligtvis nödvändigt, att först bestämma hvad lyx är, hvilken slags
konsumtion af naturens eller arbetets alster, som kan komma under
denna benämning. Ingenting är i sjelfva verket mera obestämdt än
begreppet lyx. Den flyktigaste blick på kulturhistorien visar nämligen,
att hvad som under ett tidskifte ansetts för ett alldeles umbärligt, till
och med skadligt, öfverflöd, under ett annat redan antagit karakteren
af en nödvändighetsvara. Det fanns sannolikt en tid, då behofvet af
skor var föga kändt, och då fotbetäckningen utgjordes af ett stycke
oberedd djurshud; — men faller det nu någon in att säga, det en
fotbetäckning af detta slag, hos folk, som stå på den kulturgrad och
bebo länder med ett sådant klimat som innebyggame i Europa, kan
rubriceras såsom lyx? — På samma sätt som en stor olikhet i
begreppet lyx visar sig från tidehvarf till tidehvarf, så röjer sig äfven
en dylik skiljaktighet under samma tidehvarf mellan olika folk och
till och med mellan olika klasser af samma folk. Så är t. ex. hos
folk, som bebo de länder, der vinet frambringas, förtärandet af denna
vara ingalunda räknad såsom en luxuriös konsumtion, såsom hvilken
det deremot anses hos andra folk, åt hvilka denna ädla produkt icke
blifvit skänkt af naturen. Hos ett och samma folk under samma
tidehvarf röjer sig denna olikhet derutinnan, att den bildade mannen för
sig och sin familj — för att ej tala om hans andliga behof — tager
i anspråk större beqvämligheter i afseende på bostad, större omvexling
och finhet i afseende på kläder och föda, och måste göra det för att
ega den lifvets trefnad, hvarförutan han ej med full kraft kan egna
sin verksamhet åt det kall, han valt, än mannen af arbetsklassen,
hvilken kan, utan att drabbas af en sådan saknad, umbära allt detta.
Men likaså påtaglig som denna vexlande uppfattning af lyxens
begrepp hos olika tidehvarf och olika samhällsklasser är, likaså
uppenbar är ock orsaken dertill. Hvad som drifver menniskan — likasom
äfven djuren — att bemäktiga sig de yttre tingen, det är behofven,
hvilkas tillfredsställande är beroende af de yttre tingen och sålunda
förutsätter ett välde öfver dessa. Men då djuret blir stillastående
inom samma krets af behof, utvidgas denna hos menniskan
oupphörligt. Grunden dertill är menniskans perfektibla natur, den
bildnings-drift, som bor i hennes väsen; och då de ökade behofven hafva sin
grund i menniskans perfektibilitet, så blifver en tillvext i behofven
alltid en yttring af en högre kulturgrad, hvilken, för att blifva
permanent, äfven medförer medlen för deras tillfredsställande. Ty ett
behof, som icke är ett rent naturbehof, måste upphöra, om medel ej
finnas för dess tillfredsställande. »Hvaije bildningsgrad», säger Ro sch er,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
