Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om lyxen. En national-ekonomisk betraktelse. Af Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
produktionen. Men enligt det framställda exemplet handlar han icke
så. Hans konsumtion är derföre en förlust för samhället, men en
relativ förlust, emedan det till följe af den icke är sä rikt som det
annars kunde vara. Sådant är resultatet af lyxen, i hvilken riktning
man än tänker sig dess verkningar. Antingen minskar den massan af
värden genom att tillintetgöra en qvantitet deraf utan att sätta något
annat i stället; eller ock åstadkommer den, att denna massa är mindre
än hvad den, utan tillvaron af lyxens konsumtion, skulle hafva varit.
Från hvilkendera sidan man betraktar den, kan man sålunda finna att
den inverkar menligt på produktionen och måste från ekonomisk
synpunkt sedd vara absolut förkastlig. Men man lägge noga märke till,
att den skall vara en öfverfiödig konsumtion. Åtskilligt af hvad som
synes vara från ekonomisk sida öfverflödigt, är det dock icke, om
man tager hänsyn till menniskans andliga förmögenheter; ty äfven
dessa kräfva sin andel af de materiella tingen. Hvad som för dessas
utveckling erfordras, är icke öfverflöd. Men äfven åt dem får ej
tillmätas mera, än hvad de nätt och jemnt behöfva; ty öfverskrides detta
mått, eger en öfverfiödig konsumtion rum, hvilken, dess bestämmelse
må vara hvilka höga och upphöjda ändamål som helst, är ekonomiskt
skadlig.
Oaktadt det sålunda borde vara klart, att hvarje improduktiv
konsumtion, och således äfven lyxen, borde, irån rent ekonomisk synpunkt
sedd, vara förkastlig, har man dock nekat detta och fötmenat, att den
improduktiva konsumtionen, eller, kanske rättare sagdt, hvarje
konsumtion, och således äfven den improduktiva, vore för samhället nyttig.
De skäl, hvilka ligga till grund för detta påstående, äro de, som blifvit
anförda till försvar för lyxens oskadlighet eller rent af gagn i
ekonomiskt hänseende. De äro till en viss grad plausibla och förtjena
derföre att företagas till närmare granskning. Det är samma
föreställning, som går igen i det redan förut anförda populära uttrycket: om
de rika ej gåfvo ut sina penningar, hvaraf skulle då den fattige lefva.
Sannt är visserligen, att den rike kan använda sina penningar, så att
den fattige får en verklig fördel deraf; detta sker k ex. om den rike
rent af skänker bort sitt guld, ty detta är för den fattige naturligtvis
fördelaktigare än om den rike hade det inläst i sin kassakista. Vidare
tillskyndas den fattige en uppenbar förmån, om den rike använder
sina penningar att derföre direkte betala arbetare, som för honom
verkställa åtskilliga arbeten. Dermed ger han dem visserligen föda,
kläder, husrum. Fördelen för den fattige genom detta förfarande ligger
helt enkelt deri, att den rike förvandlat sina penningar från att vara
icke-kapital till att vara kapital. Men äfven här är en åtskilnad att
iakttaga; ty äfven i detta fall har den fattige en väsendtligen olika
fördel af det ändamål, hVartill kapitalet användes. Sker detta för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
