Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Om lyxen. En national-ekonomisk betraktelse. Af Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såväl folk som individer bära en stor lyx, utan att derigenom lida till
sin andliga helsa. Historien företer märkeliga exempel buruledes råa
folk, hvilka plötsligt kommit i besittning af det högt kultiverade lifvets
njutningar, gått till en hastig undergång, i saknad af denna jemnvigt.
Betänker man den lyx, som råder hos de moderna folken och jemför
den med den hos antikens folk herrskande, ligger icke deri ett talande
bevis för den moderna bildningens öfverlägsenhet? De andliga
krafterna bilda lyxens motvigt; derföre hindra de den ock att öfverstiga
sedlighetens gräns. En osedlig lyx är derföre att anse mera som ett
symptom af det andliga lifvets förfall, än som en orsak dertill. •—
Den andra gränsen för lyxen är den rationella. Denna gräns
öfver-trädes, när man låter ett högre och vigtigare behof stå tillbaka för
ett lägre och lättare umbärligt, eller då man för behofvets
tillfredsställande, blott af begäret att öka kostnaderna, använder öfverflödiga
medel. Kleopatra, som upplöste perlan i det vin, som förtärdes vid
hennes gästabud, öfversteg denna gräns; ty perlans med vinet
blandade atomer kunde omöjligen gifva detta en bättre smak, blott föröka
njutningens dyrbarhet. Likaså dessa romerske frossare, hvilka göto
välluktande essencer i sitt vin, hvarigenom med all sannolikhet kan
antagas att vinets naturliga smak gick helt och hållet förlorad. —
Den tredje gränsen ville vi kalla den ekonomiska. Denna gräns,
hvilken i många punkter sammanfaller med den rationella, ligger deri,
att ingen må tillåta sig en sådan lyx, att hans ekonomiska bestånd
derigenom löper fara, således, att han för lyxens behof ej må offra
mera, än hvad hans tillgångar medgifva. Och vi vilja gå ännu längre;
då det tillhör en klok man att icke allenast bibehålla utan äfven om
möjligt förbättra sin ekonomiska ställning, så bör han ej heller sträcka
sin lyx längre, än att han kan af sina inkomster bespara något, en
sak desto vigtigare, som den ekonomiska ställningen af oförvållade
orsaker kan lätt ombytas. Hvad som här blifvit sagdt om den
enskilde ger äfven en klav för att bedöma, huruvida lyxen hos ett folk
är skadlig eller icke. Detta sammanhänger nära med hvad som ofvan
blifvit sagdt om den improduktiva konsumtionen och dess verkningar.
Den enskilde får ej sträcka sin lyx längre, än att hans ekonomiska
bestånd förblifver tryggadt, så väl med afseende på det närvarande,
som för framtiden. Så ock hos ett folk. Men dettas ekonomiska
bestånd kan ej anses försäkradt, förr än ett sådant kommit alla
samhällets klasser till del. Ett folk, der några få lefva i öfverflöd under
det massan hungrar, är ej i en ekonomiskt god ställning. En lyx,
som sträcker sig ända derhän, att den i betydlig mån hindrar
kapitalsamlingen, går sålunda öfver den tillbörliga gränsen. Men om, oaktadt
lyx herrskar hos den ena eller andra samhällsklassen, folkets
ekonomiska välstånd går skenbarligen framåt, nya industriella företag uppstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
