Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När måttet blifvit rågadt, började folken likväl afskaka sina
fjett-rar. Frankrike gaf signalen. Monarkerna, hvilka ganska väl insågo de
faror, som hotade dem, skyndade från alla håll att anfalla Frankrike
for att i blod qväfva revolutionen. Men nu skulle det visa sig, huru
foga de gamla och fåtaliga arméerna med sin utnötta krigskonst kunde
uträtta mot ett land, der folket sjelf tog del i kriget.
Sedan franska adeln, som utgjorde arméns befäl, emigrerat och de
utländska regementena blifvit upplösta, öfvergingo de inhemska
trupperna till folket samt utgjorde första stammen till den talrika
folkbeväpning (nationalarmé), som bildades derigenom, att alla
krigsdug-lige inom det behöftiga antalet åldersklasser genom lagens tvång
förklarades skyldige till krigstjenst. Härigenom blef tillgången på rekryter
outtömlig, och massor kunde uppställas, hvarigenom icke allenast de
förenade monarkernas angrepp tillbakavisades, utan äfven de franska
arméerna segrande utbredde sig öfver de kringliggande länderna för
att derstädes tillämpa revolutionens grundsatser. En ny, hänsynslös
krigskonst utbildade sig, som af Napoleon I bragtes till sin höjdpunkt.
Den förde fransmännens fanor till Moskwa, hvarifrån de återkastades
till Seinen af samma kraft, som fört dem så långt framåt,
den’uppvaknande folkandan hos de af segraren hårdt förtryckta nationerna.
En följd af de krig, som kommo efter revolutionen, var att
arméerna, sedan folken inträdt i deras leder, blefvo flera gånger större
än förut. En annan följd var, att konskriptionen trädde i stället för
vårfningen. Konskriptionen utbildades i Frankrike under de
napoleonska krigen samt infördes sedermera i de flesta europeiska härar.
Under de första revolutionskrigen uppbådades utan undantag aUa
krigsduglige inom vissa åldersklasser, d. v. s. vämepligten var allmän.
Men efterhand och då man icke alltid behöfde så mycket folk,
utlottades blott den erforderliga procenten bland de krigsduglige inom
hvarje åldersklass samt utbildades i garnisonerna, under det att
återstoden såsom reserv tillsvidare hölls i beredskap, utan att Öfvas. Derj em te
medgafs öfverallt legning, tjenstebyte, friköp o. s. v. Härigenom
uppkom en ojemn fördelning af den personliga krigsbordan, som var i
högsta grad tryckande samt stod i fullkomlig strid med den allmänna
vämepligten.
Under den stora politiska reaktion mot revolutionen, som under
namn af »den heliga alliansen» efter Napoleons fall inträdde i Europa,
utbildade sig de byråkratiska polisstater, ytterst stödda på
militärdespotism, under hvilka folken ännu på många stallen sucka.
Monarkerna och de privilegierade folkklasser, med hvilka de förre
flerstädes måste dela magten, funno snart att de konskriberade arméerna
voro lika lämpliga för framåtskridandets och folkfrihetens
undertryckande, som förut de värfvade. Under förevändning att den militära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
