Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del af skatterna blott beviljades säsom tillfälliga gärder samt att aldrig
en stående armé kunde bildas, som i nämnvärd män förtryckte folket
Bredvid konungen stod den magtiga adeln, och vid riksdagarne kunde
äfven prestema, borgame och bönderna låta sin röst höras.
Det inre lugn, som monarkien äfven i Sverige efterhand skänkte
samhället åtföljdes derstädes af en utät rigtad kraftyttring, som i ,
styrka och väldsamhet knappast finner sitt motstycke i den nyare
historien. Då de flesta andra nationer genom handel, sjöfart och
kolonisationer t tillfredsställde den efter renaissancen nyvaknade
national-andans öfverskjudande lifskraft, koncentrerades densamma hos oss af
äregirige och snillrike konungar samt af en äfventyrsälskande och
byteslysten adel nästan uteslutande på krig, yttre utbredning och eröfring.
Under halftannat århundrade blef krigförande det egentliga
statsändamålet, hvilket alla öfriga folkklassers intressen måste underordnas, och
hvarigenom landet i sjelfva verket förvandlades till ett stort arméläger,
till ett enda oerhördt rekryteringsområde. Då för närvarande hela
personalen vid armén och flottan uppgår till 1 procent af
befolkningen, underhöllo8 då under långa tider arméer, som uppgingo till 3, 4,
5, ja 6 procent af den dåvarande befolkningen.
Otvifvelaktigt är, att detta långvariga krigstillstånd i hög grad
utmattade nationen, fördröjde dess framåtskridande, samt lade grunden
till många sociala missförhållanden och till många fel och lyten i
nationalkarakteren, af hvilka vi ännu lida.
När Gustaf Wasa kom till tronen, fann han inga andra
materia-lier till en krigshär, än den adliga rusttjensten, bondehärame, samt
värfvadt krigsfolk. Men adeln hade redan vetat skaffa sig så stora
eftergifter, att det af densamma uppsatta rytteriet, oaktadt alla
konungens försök till reglering af rusttjensten, ej på långt nät fyllde
be-hofvet af detta vapenBlag. Bondehären kunde ej heller, vid de
framsteg krigskonsten gjort, lemna ett pålitligt och öfvadt fotfolk. De
utländska värfvade trupperna voro kostsamme och förtryckte landet
Konungen beslöt då att med de medel, som det andliga frälsets
upphäfvande och de andliga godsens indragning gifvit vid handen,
uppsätta en inhemsk värfvad armé, som vid hans död uppgick till
15,000 man eller omkring 1 procent af befolkningen. Derjemte
fastställde han för samtlige folkklasser bestämmelser angående
ortförsvaret och landstormen, eller skyldigheten att vid tider af högsta fara
»man ur huse» utgå till gränsernas försvar. Under ryska kriget mot
slutet af hans regering, befanns dock den stående hären för liten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
