Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ande föga uppmärksamhet vid denna inrättning, hvilken derföre
efterhand förföll samt, såsom stridande mot följande tiders militäriska
åsigter, slutligen bortglömdes.
Bland det yngre indelningsverkets fördelar må för öfrigt nämnas,
att landet, sannolikt till billigaste pris, tillförsäkrades en ständigt lika
stor armé, äfvensom att krigarens sociala ställning förbättrades. Ej
heller kan nekas, att äfven rusthållarens belägenhet lättades genom
rusthållens förstärkande medelst augmentsräntor eller andra åtgärder.
Sammaledes måste medgifvas, att rotehållaren vann åtskilliga fördelar,
såsom befrielsen från de dittills vanliga orättvisorna vid
utskrifnin-garne, den tryckande inqvarteringen, den höga legan och den dyrbara
utrustningen, hvarjemte många förhållanden ordnades, samt lagen
trädde i stället för den förut under många former rådande
godtyckligheten.
vn.
Men om man således å ena sidan måste medgifva, att det yngre
indelningsverket lättade och jemnare fördelade den krigsbörda, som
förefunnits under det äldre, kan å andra sidan icke nekas, att
detsamma fortfarande var bejiäftadt med åtskilliga brister och
olägenheter, som dels genast gjorde sig gällande, dels först längre fram
blefvo synbara.
Bland dessa må till en början nämnas, att ständerna, genom den
ständiga roteringens åtagande, beröfvade sig möjligheten, att genom
rekryteringars nekande hejda äregiriga regenters krigslystnad.
Följderna häraf skulle redan under Karl Xll:s regering på ett sorgligt
sätt göra sig gällande.
Vidare må den militära olägenheten anmärkas, att armén i
händelse af héhof ej kunde ökas genom något annat medel, än värfning.
Tröt den sednare, så fanns ingen annan i institutionens egen
beskaffenhet grundad utväg att förstora krigshären. Ty så länge rot- och
rusthållare höllo sina regementen samt adeln sin adelsfana fulltaliga,
kunde de ej derutöfver åläggas någon annan militärisk forpligtelse, än
det tillfälliga ortförsvaret.
Oaktadt reduktionens genomförande var krigsbördan likväl
fortfarande ganska cjemnt fördelad. Den privilegierade jordens vidd var
ännu ganska betydlig. Adeln bibehöll säteri- samt rå- och rörfriheten,
om man undantager några berustade säterier och insocknehemmän i
de «conqueterade» landskapen. Och liksom det allmänna frälset förut
blott varit underkastadt half utskrifning, så skulle det, enligt adelns
förbehåll vid 1683 års riksdagsbeslut, allenast till hälften mot krono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
