Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur samhällsidealernas historia. Morus. Campanella. Af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur samhäUsidealemas historia.
Morns. Campanella.
I den nyare tidens början, då menniskoandens frigörelse genom
de uppvaknande konsterna, genom de nya upptäckterna och genom
feodalismens delvisa upphäfvande på alla områden föranledde de största
förändringar, begynte äfven poetiska naturer eller fria lynnen, hvilka
insågo betydelsen af de lidanden, under hvilka man ännu till stor del
suckade, att mot samhällssjukdomarne söka ett läkemedel i den vise
Platos förrådskammare. En sådan tanke uppväxte först hos Thomas
Morus, Henrik VIH:s i England frejdade kansler. Han skref år 1515
sina två böcker om ön Utopia, hvilka gjorde ett oerhördt uppseende.
J)e lärde prisade hans snille. Det namn man ännu i våra dagar
begagnar för att beteckna diktade samhällstillstånd, hvilka väl äro
önskvärda, men omöjliga att förverkliga och genomföra, eller utopi, härrör
från den titel Morus gifvit sin skrift. Detta namn skulle på svenska
kunna öfversättas med landet ingenstädes. Af de två afdelningar, i
hvilka detta arbete sönderfaller, är den andra affattad till tiden senare
än den förra. Utpreglade kommunistiska tendenser besjäla verket, och
det visar sig äfven härigenom såsom, ett märkligt alster af en tid,
hvilken utgör ett af de fyra skiften i mensklighetens historia, under
hvilka socialistiska åsigter varit mest verksamma. Och då dessa åsigter
ännu här och der äro rådande, samt det knappast är mer än på sin
höjd tvänne årtionden sedan deras målsmän uppträdde på ett för
Europas bestående samhällsinrättningar fruktansvärdt sätt, torde det
icke vara utan intresse för svenske läsare att iakttaga, huru några
framstående män för århundraden sedan uppfattade en fråga, af hvilken
vi väl kunna säga att vår egen tid eller åtminstone den närmast
föregående blifvit våldsamt berörd. Det är ej här meningen att upprepa
de skäl, hvilka, af många tänkare segerrikt anförda, göra de
kommunistiska lärorna fullkomligt ohållbara, framförallt såsom oförenliga med
den individuella friheten och med familjens fordringar på sjelfständigt
lif. En historisk framställning är här vår enda uppgift. Det är
visserligen klart, att dessa läror äro af upplösande natur; vi fasa för de
verldsförbättrare, af hvilka en stor del söker förinta den sedliga
institution, hvilken enar make med maka, barn med föräldrar, som adlar
sinnligheten till ett organ för förnuftiga ändamål, och hvilka, nästan
samfätitt, vilja betaga oss rättigheten att ega hvad vi på ärligt sätt
förvärfvat Men det är dock säkert, att många af mensklighetens
ädlaste andar skattat åt denna förvillelse. Som exempel kunna vi anföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
