Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur samhällsidealernas historia. Morus. Campanella. Af C. D. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
europeiska förhållandena. Moms visar, huru folket är nedtryckt af
skatter, han omtalar, huru en hop af adliga lättingar underhåller en
här af sysslolösa drängar, huru åkerbruket är forstördt, huru prelaterna
utarma folket och munkarne samla allmosor såsom tiggare. Han
anfaller bruket att använda dödsstraff mot tjufvar och visar, att lifvet
ej är i värde lika med en viss bortstulen summa penningar. Han
motsätter sig i allmänhet den onaturliga grymhet, som lät dödsstraffen
åtföljas af upprörande stympningar. I allt detta förråder sig den ande
af humanitet, som lifvade Moms; man förnimmer den nyare tidens
vingslag. Slutligen bryter han löst mot eröfringsraseriet och förkunnar
fredens fördelar. Han väljer Frankrike som mönster för en i
eröfrings-politiken fången stat. Till sist gisslar han furstar och konungar, hvilka
söka utpressa ur folket det sista öret och ej det ringaste fråga efter
folkets förmåga att bära bördorna. »Men det anstår ej den kungliga
värdigheten att herrska öfver tiggare, utan fast heldre öfver rika och
lyckliga undersåter». Dock, det vore fåfängt att söka förmå jordens
mägtige att ändra sitt uppföraude. De skulle vara döfva för förnuftets
röst, och det vore nästan klokast att athålla sig från allt tal om de
allmänna angelägenheterna.» Huru skulle väl sådana ord kunna vinna
insteg i bröst, hvilka på förhand äro intagna af en alldeles motsatt
åsigt? Bland vänner och i förtroligt samspråk är visserligen denna
art skolastisk filosofi ej så oangenäm; men i furstames rådslag, der
stora saker med stor magtfullkomlighet utföras, passar hon ej»1). Man
måste sjelf läsa Morus, för att rätt uppfatta den bitterhet, med hvilken
han på sitt sköna och lugna romarespråk utfar mot tidens missbruk
och mot dem, för hvilka det var en fördel att bibehålla dem.
Ädlin-game och abboteme få sin beskärda del af förebråelser, och en ädel
harm, en libera indignatio röjer sig öfverallt. Men nu frambryta de
kommunistiska åsigtema. »I sanning, min Morus», säger Raphael
Hythlodæus, »det tyckes mig, att öfverallt, der enskild egendom finnes,
och der alla mäta allt efter penningevärde, der kan det ej hända^ att
det med staten står väl till, så framt den ej tilläfventyrs tror att allt
står väl till der, hvarest allt godt tillfaller de sämste eller der, hvarest
alla egodelar äro lemnade åt ett fåtal menniskor. När jag då betänker,
huru väl allt är inrättadt i Utopia, der,lagame äro så få och allt så
väl skött, att både förtjensten har sin lön och alla hafva god råd på
allt, då blifver jag blidare stämd mot Plato och undrar mindre öfver
att han försmådde att stifta några lagar för dem, hvilka ej först och
främst ville antaga egendomsgemensamhet. Den vise fann, att endast
ett medel gåfves till allmän välfärd, det nämligen, om en allmän
jem-likhet påbjödes, något som säkerligen aldrig kan komma till stånd der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
