Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska akademien och svenska språket. Af —r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en sådan är ett utbildadt svenskt språk. När han stiftade den
akademi, på hvilken han slösade så mycken ömhet och om hvilkens
verksamhet han gjorde sig så öfverdrifha förhoppningar, förklarade
han, att han ville »upprätta ett Samhälle eller Akademi endast för
Svenska språket», och om han då fattade ordet språk i vidsträcktare
betydelse, än det nu vanligen tages, så äro hans afsigter derföre icke
mindre tydliga. På verkliga språkforskare fans då lika litet som
någonsin stort öfverflöd. Johan Ihre, Sveriges största språksnille, hade
icke långt förut lemnat det jordiska, och Gustaf kunde således blott
beklaga, det döden hindrat honom att räkna denne man såsom en
bland medlemmarne i sin vittra stiftelse. Jakob Serenius, författare
till en fordom mycket värderik engelsk-svensk ordbok, var äfven död;
och den ende svenske språkforskare af någon betydenhet, som fans
1786, var författaren till »Svenska språket i tal och skrift» med flere
lärda arbeten, Anders af Botin, hvilken också af konungen fick en plats
i den nya stiftelsen sig anvisad. De ord, med hvilka han vid inträdet
af konungen helsades, äro betecknande för den höge stiftarens åsigter.
»På huru mycket sätt», heter det, »förtjenar icke denne ledamot sitt
säte i detta samhälle, och huru mycken nytta bör man ej vänta af
dess förstånd och lärdom, af honom, säger jag, som redan gjort en
så vacker början till det arbete akademien nu ålägges». Slutorden
hafva afseende på Botins ofvannämnda arbete, hvilket således var en
hufvudanledning till Botins ledamotskap.
Oaktadt bristen på män med djupare insigter i svenska språket
tyckes dock ordboksarbetet hafva under de första åren bedrifvits med
ifver. Konungen visade sig synnerligen angelägen just i denna fråga
och satt hela timmar såsom åhörare vid akademiens öfverläggningar
rörande ordboken. Murberg och Adlerbeth sägas hafva inlagt stor
förtjenst både medelst samlingar till ordboken och förberedande
åtgärder till hennes utförande. Deraäat nämnas Kellgren, Stenhammar,
Nordin och Sjöberg såsom de, hvilka lemnat de rikaste bidragen.
Det synes häraf, att man till en början gjorde allvar med
ord-boksfrågan; och ingenting kan bättre bevisa, att man tänkte högt om
ordboksarbeten än Rosensteins jämte de fleste af ledamöternas redan
vid akademiens stiftelse yttrade öfvertygelse, att författandet af en
ordbok aldrig bort lemnas åt ett samfund. Rosenstein gjorde till och
med »lifliga föreställningar mot stiftarens beslut i denna del».
Ledamöterna åtogo sig likväl det ansvarsfulla uppdraget, och hvaije ny
ledamot har sedan otvunget iklädt sig forpligtelsen att egna all
uppmärksamhet åt detta företag, hvilket naturligtvis blifver med hvaije
dag allt mer magtpåliggande, i samma mon som behofvet af ett sådant
verk gör sig mera kännbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
