Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oläklig, att den aldrig mera kunde helas. Så skedde då en brytning
med alla tidens magter, en brytning för trons skuld i menighetens
namn; det kom till kamp, inspirerad kamp för lifvets rätt, för andens
ljus, »for Gaaden i det Guddomsord, som skaber, hvad det nævner,
som fylder Dale trindt paa Jord, og Klipperne udjævner.» Det gällde
ej att gå på ackord med den formella upplysningen, smycka sig med
förnuftets skönheter och fä sig en gloria genom att anbefalla en ny
medelväg; nej, medelvägstiden var förbi: det gällde att bryta igenom.
Hade uppgiften varit att på ett sinnrikt, för de bildade behagligt sätt
insmuggla ett q van tum satis af den gamla tron utan att stöta det nya
förnuftet: då skulle en smakfull, oratorisk sammansmältning af mycket
subjektivt med något objektivt, litet mystik och litet filosofi, litet
Johannejs och litet Jakobi -liafva varit fullkomligt tillräcklig. Men här
var fråga om något mera; det gällde just att icke glida öfver ojemna
ställen, utan trycka på plogen och plöja så djupt, att det spirande
sädeskornet kunde slå rot och menigheten se sin fruktbara grund med
de heliga källorna. Den upplysta tidsåldern menade nu visserligen,
att ett återuppväckande af fädernas enfaldiga tro var en lika stor
folklig omöjlighet som vetenskaplig orimlighet; men den upplysta
tidsåldern misstog sig. Den gamla tron stod upp »som Ax i Vang, som
Mai i Bøgeskove»; den stod verkligen upp igen till allas förundran.
En påskmorgon — ja, huru obegripligt! — en påskmorgon gaf den
döda lif, »en Paaskemorgen kom og tog — det sorte Kors fra Graven.»
Den klarhet öfver de religiösa stridsfrågorna och den pålitliga
vägledning vid deras lösning, hvaraf vi i vårt eget land hafva behof,
fullt lika mycket som i Danmark,. står helt visst icke heller hos oss
att vinna på det håll, der man bjuder oss på »litet mystik och litet
filosofi» och spiller krafter i gagnlös äflan att lappa en ny klut på ett
gammalt kläde. Föga uträttar man för den nya tidens kraf endast
genom det känslosamma sysslandet med omstufningen af det gamla;
ty — för att tala med prof. Nielsen i hans inledningsuppsats — först
der skola »massorna samla sig, der de ana en tanke»; der »lyssna de
till ordet, skönja ljuset, tränga sig fram att helsa frihetens dag.» Gerna
ville vi i den nye stridsmannen For Ide og Virkelighed se en
budbärare om annalkandet af denna »frihetens dag»; håller han stadigt ut
i striden för den sanna ttron mot den förvända, då skola äfven vi
kunna instämma i yttrandet: »Vår Herre har behof af Danmark.» För
våra danska läsare är det ej obekant, att den kamp mot den
teologiskt-ortodoxa kristendomsuppfattningen, till hvilken prof. Nielsen gifvit
signalen i Danmark, redan sedan en längre tid lifligt fortgått i Sverige,
och de känna, hvilken ställning vår tidskrift i denna strid intagit. De
skola då äfven fatta, att vi — om vi ock i mycket skilja oss från
prof. Nielsen — likväl glädja oss öfver alt ifråga om »det afgörande»
på vår sida finna denne väldige bundsförvandt, och att vi ur denna
omständighet hemta nytt stöd för vårt hopp, att på det maningsrop,
som nu inom de skandinaviska landen höres ljuda samtidigt från söder
och i norr, snart skola besannas den norske skaldens ord:
»Engang, jeg ved, vil det rékke frem
Over de höje Fjelde In
C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
