Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet. 1. Af Carl von Bergen. La révolution religieuse au dix-neuvième siècle par F. Huet. (Paris 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forst ocb sist »renlärighet.» Renlärigheten, den så afgudiskt tillbedda,
har i de österrikiska staterna yunnit betydande segrar; men till hvilket
pris? Hörom angående denna punkt en fransk skriftställare, som sjelf
på ort och ställe tagit kännedom om sakförhållandena!
»Under det att jag genomreste kejsaredömets olika provinser, for
att göra mig underrättad om orsakerna till de inre svårigheterna»,
skrifver Emile de Lavelete, »fick jag ganska ofta till svar: hela
vår olycka härrör från konkordatet. Om vi ej förstått tillgodogöra
oss våra naturliga hjelpkällor, yttrade man till mig, om vår industri
befinner sig i ett tynande tillstånd, om oordning råder i våra finanser,
om våra soldater på slagfältet visat sig underlägsne våra motståndares,
om, med ett ord, vi i alla hänseenden blifvit efter i utveckling,
jem-förde med vestra och norra Europas nationer, så beror detta på att
vi sakna initiativ, energi, sakkunskap. Och om vi lida brist på allt
detta, är det derföre, att konkordatet hindrat oss från att] fä till stånd
en folkundervisning i jemnhöjd med innevarande tids behof. Om vi ej
skaka utaf oss denna blytyngd, som nedtrycker oss, är det förbi med
Österrike.» ’)
Ingen hemsökelse kan, enligt Laveleye, så i grund ödelägga
nationers sjelfbestånd och länders blomstring, som en kyrkligt-teologisk
syndaflod, lik den pågående öfversvämningen i Österrike. Farans
storhet beror på den egeudomligt försåtliga beskaffenheten af hvarje
stats-kyrkligt förmynderskap, rörande hvilket Laveleye anställer åtskilliga
träffande betraktelser. »Statens despotism», yttrar han bland annat,
»kan vara hård och tung; men vanligtvis är han föga klarsynt och
har deijemte en mera begränsad verksamhetskrets. Kyrkans despotism
derimot — mild, förutseende, faderligt beskyddande till och med,
alltsedan hålen ej längre tända sig på hans befallning — förstår långt
bättre konsten att utsuga folkens lifsmust, ty denna despotism sträcker
sig till allt och gör sig efterhand till herre öfver den inre menniskan.
Det är ej blott öfver handlingarne, han befaller; det är öfver tankame
och sinnesstämningen. Geologiens och antropologiens undersökningar
skrämma honom lika mycket som historiens eller bibelkritikens, och,
då den veridsliga magten åtlyder honom, uppkastar han i alla
riktningar hinder för framåtskridandet, föga märkbara, men oöfverstigliga.
Han bränner ej mera sina motståndare, slår dem knappast; men han
insöfver dem, bedöfvar dem. Ju mera tryckande statstyranniet är,
desto ringare äro dess utsigter att blifva af lång varaktighet. Helt
annorlunda förhåller det sig med det kyrkliga tyranniet Har detta
en gång i sin fulla tyngd lägrat sig öfver ett folk, behöfver folket
’) Jmfr. Lavrleies lärorika afhandling L’Allemagne depuis la guerre de 1866. IX.
Le Coneordat Autrichien i Revne de deux Monde« for d. 15 April och 1 Juni 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
