Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet. 1. Af Carl von Bergen. La révolution religieuse au dix-neuvième siècle par F. Huet. (Paris 1868)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsyftats. Reformförslagets vänner inom och utom England skyndade
att taga fasta på Disraelis yttrande, alt upphäfvandet af den irländska
statskyrkan -måhända skulle medföra vådor äfven för kyrkan i sjelfva
England; »men», frågade de, »forutsatt att denna spådom besannade
sig — »vore väl dermed något vunnet för katolicismens sak i
Storbritannien? Nej, så föga skulle ett den ifrågavarande statskyrkan till—
fogadt afbräck innebära någon seger för påfviskheten, att denna
sistnämnda fastmera har allt att hoppas af den protestantiska
högkyrklig-hetens ostörda välde på platsen, men derimot måste darra af fruktan vid
hvarje denna högkyrklighets, denna luthersk-reformerta rättrogenhets
nederlag. Ty derom kan intet tvifvel råda, att, ifråga om den innersta
grunden, det är en och samma princip, ett och samma religiösa
åskådningssätt, som förkroppsligat sig i de båda konfessionernas statskyikliga
institutioner och uttalar sig i deras ortodoxa lärobyggnader. Å båda sidorna
är det samma ensidiga vördnad för det historiskt gifna, det af ålder för
sannt hållna i lära och kyrkligt samfundslif; samma räddnågade
misstänksamhet mot allt, som tyckes vilja bryta uniformiteten, enheten i
den tro, som hittills haft majoriteten för sig; samma safistiska
sling-ringar, när det t. ex. gäller att »apologetiskt» rädda första Mosebok,
utan att derföre synas uppoffra Kopernikus, eller att få den kyrkliga
inspirationsläran att rimma sig med bibelkritikens upptäckter; med ett
ord: samma religiösa materialism, som förvexlar kirnan med skalet,
anden med bokstafven. Att katoliken tryggar sig vil påfvens domslut,
protestanten derimot vid de symboliska böckernas, betyder mindre;
beröringspunkterna mellan de båda ortodoxierna ä*o i alla fall så
talrika, att man ej kan finna det underligt, om de Känna sig dragne till
hvarandra på grund af gemensamma intresser. Angripes den ena,
fruktar den andra för sitt väldes bestånd, ty »(tron» är bådas
hufvud-fiende. Att släcka dess mordbrandsanläggninpir, vare sig de äro
riktade mot påfliga bullor eller mot lutherskt renläriga dogmatiker, är
lika angeläget for båda parterna, ty å ömse sidor heter det:
»Tune tua res agitur, paries quutf proxiraus ardet.»
Katolicismens öfverraskande framstef i det protestantiska England
skulle således, enligt detta sätt att se £ken, i väsentlig mån låta sig
förklaras ur den starka inre frändskap« mellan alla arter och grupper
af statskyrklig »bekännelsetrohet», hviken drifver ortodoxerna inom
hvarje konfession att, med eller mot ieras vilja, mötas på halfva vägen.
Besinnar man derjemte, att den kryrtokatolska riktningen ännu är den
förherrskande ej blott inom engejka kyrkan, utan, åtminstone hvad
den yttre magtställningen beträffa? inom protestantismen öfverhufvud,
kan påfvens utmanande hållning j förefalla obegriplig. Han och hans
mångförfame rådgifvare förstå tji fullo, huru verksamt det ena slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
